Det är inte särskilt smickrande.
Jag har alltid betraktat min dator som ett objekt. Och dess förmåga att sporadiskt låsa sig vid uppstart har medfört att jag tycker att den är icke tillförlitlig. En skärm som spontanflimrar litar jag inte på. Högtalare som börjar massakrera ljudet om volymen blir för hög (inte särskilt hög) - jag litar inte på dem heller. Musmattan har förlorat sitt fäste på undersidan och glider ofta runt med sitt styrdon i någon dansritual som jag tycker ser opålitlig ut. När min överlevnad en dag kommer att hänga på att jag snabbt kan trycka in siffran '2', då vet jag att mitt tangentbord inte riktigt är att lita på - även om det gick bra denna gång.
Nu vet jag att känslan är ömsesidig. Nu får jag sota för min brist på respekt - och drar min vän med mig i fallet:
3 kommentarer:
Hahaha! Jag har åxå en mus som lixom dansar omkring lite som den vill. Den har även börjat fungera så jävligt att jag måste lyfta på den för att den ska hamna ngn stans i närheten av den ruta jag ska till. Fast inte alltid - bara ibland - märkligt va? :-O
Kram! / Z
Jo du förresten vi måste styra upp en "dejt" snat det var längesen vi hängde. Tjenis!
Det tycker jag också att vi måste - i helgen är jag inte hemma och jag har hört att du inte är det heller, men därefter är almanackan blank så vi får ta och åtgärda det.
Att du vågar gå på dejt med första bästa anonyma människa på nätet, Heinrich. Hur ska man tolka signaturen Z. Zorro? Zoolander? ZZ top's trummis? Var försiktig!
Han/hon/det om nåt är ett icke tillförlitligt objekt.
Skicka en kommentar