Kör inte trött

Det här videoklippet hittade jag via bloggen http://internetskoj.wordpress.com/.

Sleep center of the southwest har något viktigt att säga, men efter 20 sekunder händer någonting som tar udden av budskapets allvar.

Religiös sprattelgubbe

Igår var jag och min yngre bror på konsert i Umeå. Det känns alltid lite märkligt när stora internationella namn gör sig besväret att svänga av till en liten avkrok som Umeå för att uppträda. "Vad gör jag här? Vad finns här att göra?", så tänker jag att de tänker.

Detta år var det Woven Hand, sångaren från 16 Horsepower och hans slagverkare, som var Made-festivalens stora dragplåster. Han är en djupt religiös djäkel, som uppträder som en besatt med tillhörande grimaser och bensprattel. Gud sitter nog däruppe och drar i hans snören för att sprida sitt budskap efter att Han/Hon/Det, Gud alltså, offrade sin son och kanske ångrade sig lite.

Konserten var en mäktig upplevelse. Mellan låtarna ekade ambiensen och det kändes som han tagit med sig hela prärienatten från vilken sydstat han nu kommer ifrån. Det var länge sedan jag fick ståpäls på konsert, men här återkom den vid flera tillfällen.

Det var en upplevelse som enbart kan tillskrivas ljudet, för några textrader klarade jag knappt att urskilja. Jag hade planerat att lyssna in mig på musiken i förhand, men slarvade med förstudierna. Det var i alla fall mitt eget fel.

---

Det har varit en vecka som dominerats av musik. Jag kan sitta i timtal och meka med playlist.com i timtal för att upptäcka nya artister, eller nya låter med redan bekanta artister. Oj, så barnsligt kul!

Men nu har jag tänkt lägga manken till och läsa. Jag mjukstartade med att läsa klart Dragon head, serieboksviten på tio böcker som handlar om några ungdomar som överlever en tågurspårning bara för att upptäcka att hela världen omkring dem har förändrats till en mardröm. Mystisk och otroligt spännande rakt igenom - femstjärnig, helt enkelt. Nu ska jag ta mig an Shantaram, som är otroligt bra och underhållande - ungefär som en modern Papillon med lite modifikation. Jag har cirka en miljon sidor kvar att läsa, men med lite arbete ska jag hinna klart innan jag åker till Finland. Det skulle vara rätt jobbigt att kånka på den boken som reselitteratur.

En ny playlist: Tuffa låtar!

För partykvällar då man vill slippa skämmas för sin manlighet inför sina gäster. Och tänk på att det finns flera sätt att vara tuff på än att stå och vråla, dista gitarrljudet maximalt, eller slå allt vad man orkar på lädret.

Spellista här och nu

Med verktyget playlist.com har jag skapat en spellista åt er att köra direkt via den här bloggen. Först försökte jag göra den som ett permanent sidelement just ovanför "Mina senast spelade låtar", men den rymdes inte i den smala kolumnen. Kanske går att fixa enkelt, vad vet jag, men här kommer lite musik som blogginlägg istället. En spellista med lite folklig anknytning plus lite annat, med artister jag lyssnar mycket på just nu.

HTML-koden som playlist.com tillhandahöll för att publicera den här spellistan var inte så bra, så jag försökte snickra lite med den för att få den att passa. Men jag kan inte HTML något vidare, så det blev som det blev, men det går ju att lyssna i alla fall.

Jag säger bara: detta Internet. Vad kommer härnäst? En sida där man kan dela med sig av korta videoklipp i dålig upplösning och möjlighet att visa i fullskärm? Ja, jag säger då det.

Lite om låtarna då, för så ska man göra tydligen:

Beyond the pale - 16 Horsepower: Bra, ödesmättad låt. Jag och lillebror ska se sångarens soloprojekt live på lördag.
Jesus is a dying bedmaker - John Fahey: Instrumental. Fahey kan spela gitarr bra. Men jag tog den här låten för det var den enda tillgängliga som jag redan hört och jag orkade inte lyssna på nya. Knappast hans bästa.
Waxwing - Alasdair Roberts: En av mina mest spelade låtar någonsin, när jag hör den transporteras jag till en utopisk värld. Mentalt, alltså.
Chinese translation - M. Ward: Bra låt. Jag vet inget om M Ward.

The Bright new year - Bert Jansch: Briljant liten låt. Jag vet inte så mycket om Bert Jansch. Han har beskrivits som en brittisk Bob Dylan, fast med fokus på melodier istället för texter. Något säger mig att han inte är ensam.
Scarborough fair - Simon & Garfunkel: Strålande låt. Jag måste tvinga mig själv i avvänjning från tanken att sjunga raden "Parsley, sage, rosemary and thyme" med monoton robotröst, som någon gjorde i tv-serien Futurama.
Fotheringay - Fairport convention: Urk. Jag ångrar att jag började skriva om låtarna. Det är jobbigt.
The Leading guy - Micah P Hinson: Idag var det lite ansträngd stämning på jobbet, men det kan bero på att det var måndag och många som sovit dåligt. Så är det alltid på måndagar.

Woman King - Iron & Wine: Vädret i Umeå har varit bra på sistone. Men många här verkar lite överförberedda på sommar och går omkring med linne i molnig, halvkylig sol och solglasögon i Konsumbelysning.
Lonely girls - Lucinda Williams: Jag är äntligen helt frisk. Det är bara en lätt irritation i halsen som spökar. Jag fick ett återfall, vilket kanske inte alla jag känner vet om, och var tvungen att stanna hemma från en fest. Magsjuka denna gång. Jag trodde jag skulle dö, klarade knappt att äta på en hel helg.
BACK TO THE OLD HOUSE - Billy Bragg: Att titeln är skriven med stora bokstäver är rätt talande för hur Billy Bragg vrålar fram texten i kontrast till Morrissey ursprungliga, eh, mjukhet.
Where I Lead Me - Townes Van Zandt: Är jag inte klar snart? Hur många låtar är det kvar? Åtta? Herregud...

Nantes - Beirut: Efter alla sjukdomar såg lägenheten ut som en seriemördares lägenhet på film, på ett ungefär. Flera dagar i rad har jag städat, donat lite då och då, och nu börjar det se riktigt hyfsat ut.
Jeane - The Smiths: När fotbolls-EM börjar ska jag heja på Sverige.
The Turns We Took - Tindersticks: Igår såg jag min första Uwe Boll-film, Alone in the dark, för att se om han levde upp till hypen. Uwe Boll är en hatad Hollywood-regissör. Egentligen kan de största bristerna tillskrivas manuset, som jag inte tror han hade någon del i. Fast han lyckades inte skrämmas en enda gång, så han är kass ändå.
Sunny - Morrissey: När jag tvättade häromdagen upptäckte jag till min fasa att jag delade tvättid med den översociala gubben som alltid ska förklara hur han brukar tvätta, för att visa hur duktig han är.

Once I Was A Serene Teenaged Child - Frida Hyvönen: En gång hade ovanstående gubbe tagit mitt torkskåp, och just som jag svärande var i färd med att packa ned min blöta tvätt för att hänga upp den i lägenheten, så kom han och tog ned sin tvätt, sa att han tagit mitt torkskåp för att det inte rymdes i hans eget. Sen började han klaga på att andra har så dåligt hyfs i tvättstugan.
The Puzzle - Ane Brun: Jag kan rekommendera filmen Rescue Dawn i regi av Werner Herzog, trots att den helt i onödan har belagt några delar av filmen med en sentimental, värdelös, amerikansk patriotism som ger en besk eftersmak. När den är som bäst är den riktigt bra dock.
Swansea - Joanna Newsom: Hon ser ut som en alvkvinna, men låter som en häxa. Men i den här låten tyglar hon sin röst riktigt bra och fram träder en jättefin folkballad med harpa.
Hurricane - Bob Dylan: Nu har skrivit mitt första inlägg av musikbloggkaraktär. Vad tycks? Inte så bra, va? Det var inte särskilt kul, och i framtiden lär jag bara posta låtlistor utan tillhörande nörderi. Då ska jag också variera låtvalen mer. Men vi har alla varit nybörjare i allt vi företar oss någon gång. So long.