Igår var jag och min yngre bror på konsert i Umeå. Det känns alltid lite märkligt när stora internationella namn gör sig besväret att svänga av till en liten avkrok som Umeå för att uppträda. "Vad gör jag här? Vad finns här att göra?", så tänker jag att de tänker.
Detta år var det Woven Hand, sångaren från 16 Horsepower och hans slagverkare, som var Made-festivalens stora dragplåster. Han är en djupt religiös djäkel, som uppträder som en besatt med tillhörande grimaser och bensprattel. Gud sitter nog däruppe och drar i hans snören för att sprida sitt budskap efter att Han/Hon/Det, Gud alltså, offrade sin son och kanske ångrade sig lite.
Konserten var en mäktig upplevelse. Mellan låtarna ekade ambiensen och det kändes som han tagit med sig hela prärienatten från vilken sydstat han nu kommer ifrån. Det var länge sedan jag fick ståpäls på konsert, men här återkom den vid flera tillfällen.
Det var en upplevelse som enbart kan tillskrivas ljudet, för några textrader klarade jag knappt att urskilja. Jag hade planerat att lyssna in mig på musiken i förhand, men slarvade med förstudierna. Det var i alla fall mitt eget fel.
---
Det har varit en vecka som dominerats av musik. Jag kan sitta i timtal och meka med playlist.com i timtal för att upptäcka nya artister, eller nya låter med redan bekanta artister. Oj, så barnsligt kul!
Men nu har jag tänkt lägga manken till och läsa. Jag mjukstartade med att läsa klart Dragon head, serieboksviten på tio böcker som handlar om några ungdomar som överlever en tågurspårning bara för att upptäcka att hela världen omkring dem har förändrats till en mardröm. Mystisk och otroligt spännande rakt igenom - femstjärnig, helt enkelt. Nu ska jag ta mig an Shantaram, som är otroligt bra och underhållande - ungefär som en modern Papillon med lite modifikation. Jag har cirka en miljon sidor kvar att läsa, men med lite arbete ska jag hinna klart innan jag åker till Finland. Det skulle vara rätt jobbigt att kånka på den boken som reselitteratur.
En ny playlist: Tuffa låtar!
För partykvällar då man vill slippa skämmas för sin manlighet inför sina gäster. Och tänk på att det finns flera sätt att vara tuff på än att stå och vråla, dista gitarrljudet maximalt, eller slå allt vad man orkar på lädret.
1 kommentar:
Ståpäls är en härlig känsla men jag kan inte säga senast jag fick det på en konsert. Om man inte räknar nån konsert på Trästocksfestivalen klo. 02.00 på natten, då man längtar så gud förbannat efter att få gå och lägga sig i en varm säng. Nu var det annan slags ståpäls du pratade om förståss. Religiös ståpäls that is. Som typ när Carola talar i tungor. Fan, vad jag babblar strunt. Kan du förlåta mig, Heinrich?
Skicka en kommentar