4: Ponyo på klippan vid havet

Ett outvecklat foster till havsfru lyckas rymma ur fångenskap och räddas ur havet av en liten mänskograbb. Friheten blir kortvarig, ty havet kräver henne tillbaka och du kan inte förhandla med havet. Men ur denna lilla stund av omsorg hinner hon skapa en så stark längtan efter att bli människa att hon är beredd att ta med hela havet för att få återvända.

Antagligen har kärleksfull längtan aldrig uttryckts med en så visuell kraft som så här på film, när landmassorna hastigt och lustigt börjar slukas av världshaven, i Ponyo på klippan vid havet, som är Hayao Miyazakis mycket fria tolkning av Den lilla sjöjungfrun.

2009 blev en finfin årgång Studio Ghibli. Urgh, jag får rysningar bara jag skriver detta. Se bara:



I Miyazakis världar finns mörka konflikter mellan kolliderande fraktioner av dess invånare, såsom den mellan naturen och människan i Princess Mononoke, där ingen sida är ond och ingen är god. Kvar finns bara själva konflikten som kan vara mer eller mindre påtaglig. Denna drömvärld befolkar han allt som oftast med fantasiskapelser av alla attribut som den riktiga världen har beskådat, men i kombinationer vi aldrig drömt om att uppleva.

Med andra ord: groteska leddjur som utför djävulens hantverk är tillika snälla farbröder i Spirited away, imponerande och tvålfagra prinsar är ytliga och infantila i Howl's moving castle. Förstår ni varför jag när fåfänga förhoppningar om att nästkommande generation utrustas med värdefulla resurser av gränslös fantasi, tolerans och nyfikenhet inför omvärlden - allt tack vare den pågående världsutbredda lanseringen av hans filmer? Inte?

Det beror på att du ännu inte sett Ponyo.

Vi har till stor del Disney att tacka för denna lansering. Deras animatörer tillhör de som dyrkar marken Miyazaki går på. Vi börjar bli en stor riktigt stor mänskoskara nu.

9 till 5

Det är väl dags att krypa ut ur radioskuggan, ända fram till korset, för jag har ju haft ny dator i ett par veckor redan. En laptop belägen på precis samma ställe som mitt gamla tangentbord befanns överflödigt, framför min plattskärm som jag inbillar mig att jag nyligen köpte.

Egentligen borde jag avsluta det jag påbörjade för flera månader sedan - återblicken på filmåret 2009. Det bästa år jag upplevt som cinefil, cineast, filmochist, nörd eller vad ni behagar kalla mig, förtjänar mycket mer än ännu ett ofullbordande. Men listan ligger ju kvar på den gamla hårddisken. Upplevelserna är precis lika oåtkomliga.

Det får bli en sammanfattning. Sen ska jag aldrig mer tänka på dem. Eller nej - jag ska aldrig mer tänka.

---



9: Upp - för att den är så jävla rolig, och tidigt presenterar en redan klassisk filmscen, ett mästerverk i form av en komplett kärlekshistoria sammanfattad i ett två(?)minutersmontage, som får oss att uppmuntra protagonistens beslut att lämna storstaden och bokstavligen såväl som symboliskt ta med hela huset till Amazonas.

(Bara som kontrast: Jag såg i år, precis som alla andra, även Benjamin Buttons otroliga liv, som tog 166 minuter i anspråk. En väldigt elegant framförd kärlekshistoria, oförmögen att presentera något annat bevis än just sin egen elegans i favör för sitt eget existensberättigande. Benjamins otroliga historia var årets mest falska marknadsföring, poänglösa tårdrypare och utdragna tidsslöseri - en Twilight för den vuxna publiken.)

-



8: En man för alla tider - för att människan måste återupptäcka det urgamla faktumet att kompromisslöshet inte nödvändigtvis är något positivt.

-



7: There will be blood - för att jag inte längre trodde att någon filmskapare hade kapaciteten att åstadkomma sådana här skildringar, så stora i det lilla, om ärelystnad på bekostnad av allt som gör livet till någonting drägligt. Daniel Day-Lewis trillar ned i en djup brunn i inledningen av filmen. Även om han hittar sin olja där och når toppen igen så fastnar uppenbarligen en väsentlig del av honom där nere, där oljan förmörkar allting.

-



6: Away from her - för att ni är så nyfikna på vilket sätt som Alzheimers är de anhörigas sjukdom.

-



5: Encounters at the end of the world - för att ni är så nyfikna på att upptäcka vilka människor och andra väsen som rör sig där ni aldrig skulle komma på tanken att rikta uppmärksamheten, där vid kartans kant, där världens ände inleds.

-

Och resten kommer snart.