Har upptäckt en detalj i Internet Explorer som naggar varje surfningssession lite i kanten. Det är den här "nya" funktionen att öppna nya flikar i överkanten av surfningsfönstret. Jag ska nu förklara nyttan med att öppna en ny flik i samma fönster: man kan besöka flera sidor samtidigt och växla mellan dessa efter behag.
Men vi får ta det goda med det onda. När jag öppnar en ny flik, och sedan alltför snabbt klickar på en länk bland mina lättåtkomliga favoriter, vad händer då? Jo, den gamla fliken surfar till den nya adressen, medan den nya fliken förblir oförändrad. Det var ju inte meningen att det skulle sluta så. Jag ville att min nya kvalitetsflik skulle surfa in på min nya adress. Det var ju därför jag öppnade den.
Ofta är det inga problem. Det är bara att sucka så att ingen ser, skaka på huvudet så att ingen hör och backa tillbaka till den sida man ämnade se. Ett extra klick med musen bara, och skadan är reparerad. FÖRUTOM om man skrivit ett inlägg i blogger, öppnat en ny flik för att surfa till någon roligare sida som förströelse, råkat klicka för snabbt på en länk och blogger-sidan istället försvunnit. När man backar tillbaka till blogger är allt man har skrivit borta. Då får man svära så grannarna hör och sparka genom väggen så att grannarna ser.
Se, nu hände det. Och nu skriver jag om det, istället för nåt annat.
Nä, det händer inte så mycket dessa dagar. Jag har ont i huvudet. Trösta mig. Sjung mig en stump från fornstora dagar.
Nu såg jag att det jag skrev hade sparats som automatiskt utkast. Så här mycket hade jag hunnit skriva innan alltihop försvann, och jag citerar:
"Nu ska jag för en gångs skull frångå mina principer"
och så var det med det...
måndag, juni 29, 2009
lördag, juni 27, 2009
Bastu
Inför semestern förde jag en dialog med mig själv:
Rationella Henrik: "Henrik, i sommar råder inköpsstopp för DVD-filmer. Istället ska du samla ihop alla dina sisådär femtio osedda DVD:er i en hög, och beta av dem, en efter en, under ljumma sommarnätter. Var inte rädd, midnattsljuset håller dig vaken och dina tankar är ett trevligt sällskap. Du vill väl slippa de där stirrande blickarna från DVD-fodralens ryggar, som vinkat i ögonvrån varje sysslolös minut av din lediga tid, för att sedan bara stanna upp och blänga med sina negligerade hundvalpsögon när du vänt blicken dithän. Du har ju hört deras rop på uppmärksamhet genom dina vilsna nattliga drömmar. Tänk dig, tänk dig, snart är du ikapp. Vilken förlösande tanke! Vad du ska sova gott hädanefter!"
Impulsiva Henrik: "Absolut. Jag ska bara köpa åtta filmer till i Helsingfors, Tallinn och Stockholm."
Rationella Henrik: "Jag går och köper mer godis."
Jag köpte den finska skräckfilmen Sauna i Helsingfors, med textning på svenska, engelska och finska för hörselskadade. Jag har goda kunskaper i engelska, svenska och till och med en extremt lindrig hörselskada som hjälpte mig att få frisedel från den allmänna värnplikten. Jag gillade oddsen. Vi skulle se den hos storebror i Stockholm.
Men den enda textningen som fungerade var den på finska för hörselskadade.
Hur man än mixtrar med dessa premisser går det inte att få en begriplig filmupplevelse. Jag borde ha anat oråd när affärsbiträdet som sålde mig filmen började smattra på snabb engelska om "återköp", medan jag höll på att bläddra bland eurosedlarna, sortera bort gamla kvitton, fippla med eurocenten, tungan rätt i mun, "jaja, just give me the goddamn film".
När jag kom hem försökte jag se den på min PS3, "den nya apparaten borde klara av exotiska språk som svenska". Eller kanske rent av engelska. Ack nej. Men den grejade finska för hörselskadade. Men för tusan, jag hörde ju vad de sa. Problemet var att jag inte förstod vad de sa. Tills ikväll.
Jag hade provat att mata in skivan i datorn, och letat efter användbara program att rippa filmen till hårddisken. Jag hade börjat ladda ner filmen i en engelsktextad version från Internet, fy skäms. Men en svettdroppe rann ned i ögat och sved illa, och då slog det mig att lägenheten hade varit bastutempererad hela kvällen. Vad var nu detta för järtecken? Nu matade jag in skivan, numera full av flottiga fingeravtryck, i min äldsta DVD-spelare, den som kanske klarar av utdöende språk som svenska. Och Gud hör bön, textningen fungerade som Han skapade den. Äntligen lite välgjord, hårresande, nordisk kvalitetsskräck! Efter alla dessa försök, kunde jag se den med en begriplig textning.
.
.
.
Filmen var inget vidare. Den var faktiskt, på det stora hela, smått obegriplig - i sina pretentioner, i sin intrig, samt vissa rollfigurers utveckling. Filmen rör sig på ett realistiskt plan, och ett symboliskt plan, med ytterst få eller ingen knutpunkt däremellan. Jag ser vad som inträffar - men jag begriper inte vad som händer.
För att vinna en högre grad av acceptans verkar färska filmskapare, som ger sig in i skräckgenren, tro att de måste implementera någon slags mening med sitt blodbad, den goda smakens alibi mitt i all billigt effektsökeri. Det är därför hjälten beger sig spritt språngande naken in i ondskans boning för slutkonfrontationen. Trots att det strider mot allt förnuft. Det är sånt som gymnasiala cineaster kan få våta drömmar av, men när man frågar dem om vad denna stora metafor betyder för dem, så kan de inte svara. Att den är där räcker för dem. Särskilt när det handlar om en film som Sauna, som ännu är helt okänd utanför Finland, och som de såg först, före alla andra, wow vilket samtalsämne.
Nu ska jag vara övertydlig, så ni förstår:
Rationella Henrik: "Jag kämpade så länge för att förstå en film som jag aldrig förstod."
Impulsiva Henrik: "Men godiset var gott."
---
Rationella Henrik: "Henrik, i sommar råder inköpsstopp för DVD-filmer. Istället ska du samla ihop alla dina sisådär femtio osedda DVD:er i en hög, och beta av dem, en efter en, under ljumma sommarnätter. Var inte rädd, midnattsljuset håller dig vaken och dina tankar är ett trevligt sällskap. Du vill väl slippa de där stirrande blickarna från DVD-fodralens ryggar, som vinkat i ögonvrån varje sysslolös minut av din lediga tid, för att sedan bara stanna upp och blänga med sina negligerade hundvalpsögon när du vänt blicken dithän. Du har ju hört deras rop på uppmärksamhet genom dina vilsna nattliga drömmar. Tänk dig, tänk dig, snart är du ikapp. Vilken förlösande tanke! Vad du ska sova gott hädanefter!"
Impulsiva Henrik: "Absolut. Jag ska bara köpa åtta filmer till i Helsingfors, Tallinn och Stockholm."
Rationella Henrik: "Jag går och köper mer godis."
Jag köpte den finska skräckfilmen Sauna i Helsingfors, med textning på svenska, engelska och finska för hörselskadade. Jag har goda kunskaper i engelska, svenska och till och med en extremt lindrig hörselskada som hjälpte mig att få frisedel från den allmänna värnplikten. Jag gillade oddsen. Vi skulle se den hos storebror i Stockholm.
Men den enda textningen som fungerade var den på finska för hörselskadade.
Hur man än mixtrar med dessa premisser går det inte att få en begriplig filmupplevelse. Jag borde ha anat oråd när affärsbiträdet som sålde mig filmen började smattra på snabb engelska om "återköp", medan jag höll på att bläddra bland eurosedlarna, sortera bort gamla kvitton, fippla med eurocenten, tungan rätt i mun, "jaja, just give me the goddamn film".
När jag kom hem försökte jag se den på min PS3, "den nya apparaten borde klara av exotiska språk som svenska". Eller kanske rent av engelska. Ack nej. Men den grejade finska för hörselskadade. Men för tusan, jag hörde ju vad de sa. Problemet var att jag inte förstod vad de sa. Tills ikväll.
Jag hade provat att mata in skivan i datorn, och letat efter användbara program att rippa filmen till hårddisken. Jag hade börjat ladda ner filmen i en engelsktextad version från Internet, fy skäms. Men en svettdroppe rann ned i ögat och sved illa, och då slog det mig att lägenheten hade varit bastutempererad hela kvällen. Vad var nu detta för järtecken? Nu matade jag in skivan, numera full av flottiga fingeravtryck, i min äldsta DVD-spelare, den som kanske klarar av utdöende språk som svenska. Och Gud hör bön, textningen fungerade som Han skapade den. Äntligen lite välgjord, hårresande, nordisk kvalitetsskräck! Efter alla dessa försök, kunde jag se den med en begriplig textning.
.
.
.
Filmen var inget vidare. Den var faktiskt, på det stora hela, smått obegriplig - i sina pretentioner, i sin intrig, samt vissa rollfigurers utveckling. Filmen rör sig på ett realistiskt plan, och ett symboliskt plan, med ytterst få eller ingen knutpunkt däremellan. Jag ser vad som inträffar - men jag begriper inte vad som händer.
För att vinna en högre grad av acceptans verkar färska filmskapare, som ger sig in i skräckgenren, tro att de måste implementera någon slags mening med sitt blodbad, den goda smakens alibi mitt i all billigt effektsökeri. Det är därför hjälten beger sig spritt språngande naken in i ondskans boning för slutkonfrontationen. Trots att det strider mot allt förnuft. Det är sånt som gymnasiala cineaster kan få våta drömmar av, men när man frågar dem om vad denna stora metafor betyder för dem, så kan de inte svara. Att den är där räcker för dem. Särskilt när det handlar om en film som Sauna, som ännu är helt okänd utanför Finland, och som de såg först, före alla andra, wow vilket samtalsämne.
Nu ska jag vara övertydlig, så ni förstår:
Rationella Henrik: "Jag kämpade så länge för att förstå en film som jag aldrig förstod."
Impulsiva Henrik: "Men godiset var gott."
---
måndag, juni 22, 2009
SMS-ter
Först var jag i Helsingfors, Esbo och Tallinn, sen i Stockholm, och knappt hann jag hem förrän jag skulle inställa mig på posten en vecka med knappt någon fritid, därefter en knapp natts sömn innan jag skulle iväg och fira midsommar i Brattås, igår kväll kom jag hem igen och nu ska jag hälsa på mamma och Roger i Överboda, om två veckor kommer storebror med familj, och då blir det åtminstone en liten del av turnerande med dem runt om i länet.
Allt var, är och kommer förbli förbannat trevligt och jättekul med fina mänskor man träffar alldeles för sällan.
Men snart måste jag få min egentid. Förra årets sommarsemester satt jag ensam och sysslolös i en och en halv vecka. Det var förbannat tråkigt, men jag vet att jag behövde det och åtminstone lite till. Ibland trivs jag med tomheten, tråkigheten och de tankar som detta tillstånd kan generera. Sån är jag, och det är inget fel med det. Jag blir glad av bacon. Du kanske blir glad av ägg, men vad vet jag?
Jag hade PLANER för den här semestern. Liksom förra, förrförra, och den som kom före den förförra... Men en efter en passerar de liksom obemärkt förbi, de ofullbordade semestrarna, och innan man vet ordet av så är Mifunerynkan det enda som är djupare och stoltare än vad som var ursprungsplanen.
Så jag hoppas ni accepterar mitt beslut att inte logga in på msn, och att jag då och då glömmer att starta mobilen när jag är hemma. Hemtelefonens signal är trevligare, och brukar generera mer angelägna samtal.
Allt var, är och kommer förbli förbannat trevligt och jättekul med fina mänskor man träffar alldeles för sällan.
Men snart måste jag få min egentid. Förra årets sommarsemester satt jag ensam och sysslolös i en och en halv vecka. Det var förbannat tråkigt, men jag vet att jag behövde det och åtminstone lite till. Ibland trivs jag med tomheten, tråkigheten och de tankar som detta tillstånd kan generera. Sån är jag, och det är inget fel med det. Jag blir glad av bacon. Du kanske blir glad av ägg, men vad vet jag?
Jag hade PLANER för den här semestern. Liksom förra, förrförra, och den som kom före den förförra... Men en efter en passerar de liksom obemärkt förbi, de ofullbordade semestrarna, och innan man vet ordet av så är Mifunerynkan det enda som är djupare och stoltare än vad som var ursprungsplanen.
Så jag hoppas ni accepterar mitt beslut att inte logga in på msn, och att jag då och då glömmer att starta mobilen när jag är hemma. Hemtelefonens signal är trevligare, och brukar generera mer angelägna samtal.
onsdag, juni 17, 2009
Dantes sång (Malar små)
Kort och koncist. Ont om tid. Dantes sång kommer - typ - att låta som nåt i stil med följande:
---
Dantes sång (Malar små)
(vers 1)
En ljuvlig sommarkväll
och jag tycker vi borde dra
medan vi ännu mår så bra
innan vi tröttnat på att
längta efter att längta igen
som skuggor av forna män
eller falnande nyversioner
av liv utan visioner
(refr)
För tanken tränger på
finns en större brasa ändå
en vildare dans
där ute någonstans
för oss, malar små
(vers 2)
Det brinner en eld
på vår vida horisont
en ständig varmfront
visar vägen vi måste vandra
för vi litar inte på andra
vi litar bara på ljuset
och värmen vi alstrar
för att roa varandra
(refr)
(vers 3)
Natten faller på
så ta din rena sprit
å häng med på helig rit
bränn upp alla kvalen
tag sikte mot idealen
låt glöden ligga kvar
bli aska i vår minnesbild
av en kväll så vild
(refr)
---
och, bara som jämförelse, en helt annan livsåskådning av en person med så mycket gemensamt med ovan nämnda. (Favorit i repris).
---
Jarmos sång (Mina dagar vid grustaget)
Jag är där för jag bor i trakten.
Inte för att jag trivs,
jag hatar mitt liv,
men som jag låter och ser ut
är det min lott
att hållas långt bort
från storstadens ljus.
På jakt efter ödlor i mitt grustag.
Jag fångar dem ibland,
det enda jag kan.
Jag vet var de gömmer sig,
plockar svansar och ler,
känner mig förmer
bland smådjur i bur.
Mor gav mig ett gammalt namn
för att tvinga mig kvar,
jag är allt hon har.
Men ett par år provade jag på,
och tog en examen,
och åkte hem igen
med grava sömnbesvär.
Som barn fanns sällskap för mig.
Men bygden avfolkades,
tillvaron urholkades,
sommarstugor förföll i glömska.
Kvar är ett överlevande,
försiktigt trevande,
barn till en ensam mänska.
Blytunga moln i horisonten
har hängt där hela dan,
rasat ner över stan.
Hoppas att de når mitt grus,
så jag kan dansa i det regn
som tvingar dem i hägn
där borta i storstadens ljus.
---
Benet hoppar. En indikation på att jag måste rusa på affärn och handla mat. Ha det bra.
---
Dantes sång (Malar små)
(vers 1)
En ljuvlig sommarkväll
och jag tycker vi borde dra
medan vi ännu mår så bra
innan vi tröttnat på att
längta efter att längta igen
som skuggor av forna män
eller falnande nyversioner
av liv utan visioner
(refr)
För tanken tränger på
finns en större brasa ändå
en vildare dans
där ute någonstans
för oss, malar små
(vers 2)
Det brinner en eld
på vår vida horisont
en ständig varmfront
visar vägen vi måste vandra
för vi litar inte på andra
vi litar bara på ljuset
och värmen vi alstrar
för att roa varandra
(refr)
(vers 3)
Natten faller på
så ta din rena sprit
å häng med på helig rit
bränn upp alla kvalen
tag sikte mot idealen
låt glöden ligga kvar
bli aska i vår minnesbild
av en kväll så vild
(refr)
---
och, bara som jämförelse, en helt annan livsåskådning av en person med så mycket gemensamt med ovan nämnda. (Favorit i repris).
---
Jarmos sång (Mina dagar vid grustaget)
Jag är där för jag bor i trakten.
Inte för att jag trivs,
jag hatar mitt liv,
men som jag låter och ser ut
är det min lott
att hållas långt bort
från storstadens ljus.
På jakt efter ödlor i mitt grustag.
Jag fångar dem ibland,
det enda jag kan.
Jag vet var de gömmer sig,
plockar svansar och ler,
känner mig förmer
bland smådjur i bur.
Mor gav mig ett gammalt namn
för att tvinga mig kvar,
jag är allt hon har.
Men ett par år provade jag på,
och tog en examen,
och åkte hem igen
med grava sömnbesvär.
Som barn fanns sällskap för mig.
Men bygden avfolkades,
tillvaron urholkades,
sommarstugor förföll i glömska.
Kvar är ett överlevande,
försiktigt trevande,
barn till en ensam mänska.
Blytunga moln i horisonten
har hängt där hela dan,
rasat ner över stan.
Hoppas att de når mitt grus,
så jag kan dansa i det regn
som tvingar dem i hägn
där borta i storstadens ljus.
---
Benet hoppar. En indikation på att jag måste rusa på affärn och handla mat. Ha det bra.
fredag, juni 05, 2009
Det låter från björnidet
När ni hissar flaggan imorgon, och följer dess bana upp mot solen med blicken, kisar och sjunger en välbekant nationalsång på dess rikes bemärkelsedag - gråter ni då på grund av den starka solen? Eller gråter ni på grund av den patriotiskt sentimentala känslan i bröstet?
Rätt svar är att ni begråter flygplanet i bakgrunden, på väg söderut. Jag tackar för omtanken för där ombord sitter jag och skakar av flygrädsla.
Eller?
Innan jag åker vill jag delge nyheten att The Bear Quartet har släppt fyra låtar från kommande albumet för provlyssning. Glada nyheter för mig och möjligen ingen annan jag känner.
Bear Quartet är mitt favoritband, och har utvecklats långt sedan jag först hörde dem i låten Mom & Dad för drygt tio år sedan. Jag har följt dem på distans sedan dess, och så fort som så vettiga människor har öppnat munnen har jag lyssnat spänt efter vad som sagts. Och blev inget sagt så har jag analyserat tystnaden istället.
Jag tycker att det nya materialet är lysande. Bästa på länge. Kanske bäst någonsin. Exempelvis i låten Millions, hur Mattias Alkberg sjunger att vi och miljontals som oss är konformerade, och vi håller med, knyter näven, vill slå oss lös och luras att sjunga med i den medryckande kampsångsrefrängen och därmed faller offer för en annan konformitet.
Eller hur ljudbilden i I was a weapon tar dig på en helikoptertur över din gamla lekplats, medan texten är fulladdad med sånt som kan få din farkost att krascha när som helst. Farligt, farligt.
---
Om ni inte tycker likadant så är det okej. Jag älskar er ändå. Nu ska jag packa, fika och sedan gå och lägga mig. Önska mig lycka till!
---
P.S. - På en konsert lyckades jag och kamrat Oskar få sångaren Mattias Alkberg att le uppskattande genom att ropa "Sture Bergman!" Varför tänker jag inte avslöja. Jag tyckte i alla fall att det var häftigt att få uppskattning för ett så väldigt internt skämt. Efter ett antal såna utrop knackade en kille på min axel och frågade "Vad är det ni skriker? Är det 'du suger sperma'?", och på det svarade jag "Näää!" och skrek igen: "Sture Bergman!" Han skrattade och sa "Ja! Det är bra!"
Rätt svar är att ni begråter flygplanet i bakgrunden, på väg söderut. Jag tackar för omtanken för där ombord sitter jag och skakar av flygrädsla.
Eller?
Innan jag åker vill jag delge nyheten att The Bear Quartet har släppt fyra låtar från kommande albumet för provlyssning. Glada nyheter för mig och möjligen ingen annan jag känner.
Bear Quartet är mitt favoritband, och har utvecklats långt sedan jag först hörde dem i låten Mom & Dad för drygt tio år sedan. Jag har följt dem på distans sedan dess, och så fort som så vettiga människor har öppnat munnen har jag lyssnat spänt efter vad som sagts. Och blev inget sagt så har jag analyserat tystnaden istället.
Jag tycker att det nya materialet är lysande. Bästa på länge. Kanske bäst någonsin. Exempelvis i låten Millions, hur Mattias Alkberg sjunger att vi och miljontals som oss är konformerade, och vi håller med, knyter näven, vill slå oss lös och luras att sjunga med i den medryckande kampsångsrefrängen och därmed faller offer för en annan konformitet.
Eller hur ljudbilden i I was a weapon tar dig på en helikoptertur över din gamla lekplats, medan texten är fulladdad med sånt som kan få din farkost att krascha när som helst. Farligt, farligt.
---
Om ni inte tycker likadant så är det okej. Jag älskar er ändå. Nu ska jag packa, fika och sedan gå och lägga mig. Önska mig lycka till!
---
P.S. - På en konsert lyckades jag och kamrat Oskar få sångaren Mattias Alkberg att le uppskattande genom att ropa "Sture Bergman!" Varför tänker jag inte avslöja. Jag tyckte i alla fall att det var häftigt att få uppskattning för ett så väldigt internt skämt. Efter ett antal såna utrop knackade en kille på min axel och frågade "Vad är det ni skriker? Är det 'du suger sperma'?", och på det svarade jag "Näää!" och skrek igen: "Sture Bergman!" Han skrattade och sa "Ja! Det är bra!"
onsdag, juni 03, 2009
Var dig själv för en stund
Det här är Stanley Kubricks flagranta satir av den härskande klassens försök att släppa loss:
Tyvärr fungerar det bara på film. Ta mig på ordet.
Det var bättre förr. Filmen heter Barry Lyndon, släpptes 1975 och är smått lysande [4 av 5].
Har denna vecka inte tid till mycket mer än det mest livsuppehållande. Mat, dryck, sömn, jobb och slaviskt slösurfande. Det blir bättre framöver. Förlåt om jag fattar mig kort. Nu - mot tvättstugan.
Tyvärr fungerar det bara på film. Ta mig på ordet.
Det var bättre förr. Filmen heter Barry Lyndon, släpptes 1975 och är smått lysande [4 av 5].
Har denna vecka inte tid till mycket mer än det mest livsuppehållande. Mat, dryck, sömn, jobb och slaviskt slösurfande. Det blir bättre framöver. Förlåt om jag fattar mig kort. Nu - mot tvättstugan.
måndag, juni 01, 2009
Min stund i solen
Igår satt jag i solen en stund.
Jag skrev just ett halvroligt inlägg om det, men allt föll i bitar på grund av ett videoklipp, tillhandahållen av en usel tillhandahållare av videoklipp, som startade automagiskt varje gång man surfar in på den här sidan. Den komiska timingen blev helt förvriden. Och så kan vi inte ha det.
Så nu lämnar jag kvar det här inlägget som en påminnelse om hur fel allt blir ibland.
Det var min stund i solen.
---
Nu måste jag ner på stan. Måndagar är min dag på biblioteket. Vädret är mulet idag.
Jag skrev just ett halvroligt inlägg om det, men allt föll i bitar på grund av ett videoklipp, tillhandahållen av en usel tillhandahållare av videoklipp, som startade automagiskt varje gång man surfar in på den här sidan. Den komiska timingen blev helt förvriden. Och så kan vi inte ha det.
Så nu lämnar jag kvar det här inlägget som en påminnelse om hur fel allt blir ibland.
Det var min stund i solen.
---
Nu måste jag ner på stan. Måndagar är min dag på biblioteket. Vädret är mulet idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
