Dekalt misstag

Jag satt och skrev en liten saga - "OTTO och hans ovänner" - som handlar om pojken som bor i staden där somliga pratar framlänges och andra pratar baklänges, och de båda sorters mänskorna alltid käbblar med och missförstår varandra. Pojken byter namn till OTTO för att det är ett palindrom, alltså låter likadant oavsett om man läser det fram- eller baklänges. Han vill bli allas vän, men får bara ovänner istället och blaha blaha.

Jag hade just kommit till stycket där hans bästa vän trycker upp honom mot en spegel och visar hans namn skrivet på ett papper, som ser likadant ut reflekterat på spegelglaset - "Ser du, det till och med SER likadant ut baklänges. Äckligt!" - när det var dags för mig att gå ned i tvättstugan.

Alldeles utanför porten stod bilen nedan, och jag trodde jag fått en hjärnskada av alla spegelfantasier, livrädd blev jag. Kolla dekalen som pryder motorhuven:

Filmen jag inte vågade rekommendera

För ovanlighetens skull ska jag skriva ett inlägg.

En knapp månad har ni, från och med nu, på er att se Den nakna mannen, som är en hyllad dokumentär om finska mäns själstillstånd. De träder in i bastun ensamma, eller i grupp, eller parvis, och i avskiljdheten hittar de det utrymme att lätta på hjärtat som de sökt efter så länge.

Filmen är lågmäld, kontemplativ och vacker på alla sätt & vis. När jag såg den tidigare i år blev jag överväldigad, men upptäckte på ett pinsamt sätt efteråt att man inte kan beskriva den på ett begripligt sätt för sina medmänskor, så jag slutade att rekommendera den. För allt den handlar om är nakna män i bastu, och sålunda fick jag reda på vad folk tror om annat folk som rekommenderar filmer on nakna män i bastu.

Se den via SVT Play, så kan vi prata om den sen. Vi behöver inte basta medan.