Ace Combat: Squadron Leader

De som skapat flygspelet Ace Combat har förstått vad som gör den här sortens spel underhållande. Det är inte att flyga långa sträckor och kolla på en radar, peta på någon tangent då och då, och skicka ”Maintain radio silence” stup i kvarten till sina rotekamrater.

I Ace Combat styr man planet med vänsterspaken, gasar med R1, bromsar med L1, skjuter med cirkel och skickar meddelanden med styrkorset. Med det ur världen har skaparna koncentrerat sig på att få till en skitbra story, där man ikläder sig rollen som stridspilot i flygvapnet i Oseania.

Man har alltså inget alter ego i spelet, ingen huvudperson, utan är sig själv. I starten är man följaktligen en rookie, men efter ungefär 10-12 uppdrag börjar ryktet spridas att man är en demon från skyarna. Sedan förföljs man av det genom resten av spelet. Motståndare skickar meddelanden där det framgår att de gör i byxan av blotta åsynen av en. Kamrater börjar jubla och strider bättre.

--spoilervarning--
När man klarat av alla 30 uppdrag och lägger spelet i hyllan, lämnar man även spelvärlden spårlöst och blir en myt i spelvärlden Oseania i en snygg slutfilm.--slutspoiler--

Fyra av fem möjliga.

Fellini Amarcord är bra...

...vilket vi kan se här.

Lukas Moodyssons Container

Skit i en Container. Container är konst. Konst är Container. Container är skit. Skit kan vara konst. Konst i en Container. Konst kan hamna i en Container. Containern kan innehålla skit. Skiten kan vara Container.

Resident evil 4

Fem plus för Resident evil 4. Först påminner det om filmen Dagon, men invånarna i byn man kommer till är inte ens en bråkdel av så gästvänliga som de är i Lovecraft-filmatiseringen. Resten av spelet blir gradvis allt sjukare, och otroligt spännande. Det tar ca 20 timmar att spela igenom, och eftersom det är så otäckt blir det en sån anspänning att man måste vila ofta. Varje save-point är ett lagomt spelintervall.

Kontrollen är magisk jämfört med det saggiga Resident Evil: Code Veronica X eller Silent Hill, vilket lett till att man gjort RE4 mer actionspäckat än dessa spel.

Trots spelets längd är det mycket varierande. Ingen bosstrid är den andra lik, och små eller större mellanbossar är utmanande utan att vara omöjliga. Det finns också tillräckligt med ammo, läkande örter och första hjälpen-spray, för en gångs skull.

Mon-rak transistor

Det var ett tag sen jag skrev, så jag måste skriva nånting. Jag har tjatat om "Mon-rak transistor" (Transistor love story) tidigare så vad passar väl bättre än att skriva om den här så det finns förevigat någonstans, så jag kan sluta tjata. En av världens bästa filmer, från Thailand tror jag bestämt den kommer. En inte helt originell story, men som är perfekt berättad och får en lite annorlunda touch på grund av den ovanliga miljön den rör sig i.

Den har en liten skvätt av framgångshistoria, och en liten skvätt av gangsterhistoria, lite äventyr, en stor skvätt av kärlekshistoria, en del svärta, en del komik och en liten klick med bajs. Den har, kort och gott, allt, och är totalt förbisedd av i stort sett alla. Regissören Pen-Ek Restaurang eller vad han heter har blivit mer uppmärksammad för sin senare film "Universums sista dagar" men borde fått fribiljett direkt till Hollywood efter "Mon-rak transistor".

Jävla serbjävel, ut ur min lägenhet

Förra helgen: Kl 4:00 supertidigt på lördag morgon vaknar jag av att jag är alldeles igentäppt i näsan. Just när jag snutit mig hör jag hur det rycker i dörrhandtaget, och dörren går upp. Jag har glömt att låsa. Någon stapplar in i och igenom hallen och en silhuett träder in i vardagsrummet där jag sover. Jag tänder sänglampan, vilket bara resulterar i att jag själv blir bländad. Fortfarande ser jag bara en silhuett. Jag har ingen aning om vad jag ska säga när silhuetten säger, sluddrande och med balkan-brytning: "Jag måste få sova här..." och pekar på soffan. "Nej, det går inte bra!", svarar jag, lätt omtöcknad. "Varför får jag inte sova här?" "Nej det går inte bra", svarar jag återigen. "Jaha, okej, ha trevlig natt!" säger han och stapplar ut igen. Jag springer och låser dörren. Genom titthålet ser jag hur snubben sätter sig i grannens rullstol som alltid står parkerad utanför lägenheten. Efter ett toabesök har både rullstol och snubbe försvunnit.

Jag vet fortfarande inte hur han såg ut. Om jag inte vaknat självmant hade jag säkert vaknat fyra timmar senare med ett fyllo i soffan. Att jag inte drömt allt fick jag bekräftat morgonen efter då fredagsposten, som jag inte hade plockat upp, låg hopknövlad med ett skoavtryck mitt på golvet i hallen.

Shadow of the colossus

Klarade det i torsdags. Det är kanske inte världens bästa spel storymässigt sett, men ser man till helheten är det satan bland det bästa som finns. Att storyn är så sparsam som möjligt leder också till att det känns djupare än andra spel. Det finns rum för att dra kopplingar till ICO om man vill det.

Jag tycker inte spelet var svårt, men det är bara till dess fördel. Man blir aldrig frustrerad, och det känns hela tiden utmanande.

KÖP

Beneath a steel sky

Hittade en PC-version av den här kultklassikern - med en serietidningsinfluerad introsekvens och samplat tal! Dregel, dregel. Skådisarna är skitbra. Ett av tidernas bästa spel, helt gratis.

http://www.unet.univie.ac.at/~a0200586/videogames/steelsky/download.html

Det är ett mirakel!

Första Harry Potter som inte förstörs ens lite av Ron. Den flammande bägaren är bästa filmen i serien. Ojojojoj, så pinsamma första steg ut i hormonåldern.

The Wonderful ice cream suit

En film som går på tv3 natten mellan lördag och söndag 3.55. Den handlar om fem män som köper en kostym som ska få allas deras drömmar att gå i uppfyllelse. Det är en komedi med väldigt skarpa färger, en Stuart Gordon-film baserad på Ray Bradbury, som kanske inte var jätterolig men mycket udda, glädjespridande, fin och rätt bisarr. Och så är den kort, bara 75 min inklusive reklam. Jag rekommenderar den. Den är grym.

Ismannen...

...är en slags E.T.-historia, fast för en vuxnare målgrupp. En urtidsmänniska upptäcks nedfrusen i isen och fraktas till en forskningsstation. Forskarna lyckas väcka honom till liv, och håller honom fången för att genomföra forskning kring människans utveckling. En av forskarna upptäcker metoder att kommunicera med honom, och börjar ifrågasätta rätten att hålla honom inspärrad.

En riktigt bra och gripande film, även om det inte låter så. Jag tycker det är imponerande att de lyckas utgå från en så flummig premiss utan att berätta storyn på ett parodiskt och oseriöst sätt. Ismannen håller huvudet högt, mycket högre än California man, och blir en film som sätter sig på minnet. Timothy Hutton gör en av sina krulligaste insatser.

Grönska bland allt det bruna

Jisses, nu har jag sett två filmer i rad som varit riktigt bra. Och det var inte Skeleton Key och verkligen inte Fanstastiska fyran. Det är bara SVT som levererar filmer som Do the right thing och Fönstret åt gården. Hitchcock-filmer att se fram emot framöver! King.

Vad mycket skit på DVD-hyllan, för övrigt. Evilenko? Evil Eyes? Stealth? bhA3oAtg?

I brist på annat

Eftersom allt just nu är så trist kan man ju kolla bakåt. Att spela Cave Story, eller Doukutsu Monogatari som den heter på originalspråket, är bland det bästa man kan göra gratis. Ett stort freeware-spel i stil med Wonderboy. Spelaren kontrollerar en liten robot med minnesförlust som hamnar mitt i en konflikt mellan en mystisk doktor och Mimigas, en slags varelser som ser ut som gulliga kaniner.

Man skuttar omkring, samlar på sig en liten vapenarsenal och gör så gott man kan för att återställa ordningen i grottan. Vapnen är jäkligt fantasifulla och kan användas till mer än att bara döda monster med. Ett av vapnen går att använda som jetpack om man uppgraderar det till högsta leveln. Inte lite coolt.

Musiken är fantastisk. Utvecklarna är så stolt över den att de slängt med ett litet program där man kan lyssna på låtarna, enski. Galleriet av monster och figurer att prata med är också fantastiskt. Åtminstone tre olika slut finns, och lyckas man nå det bästa av dem får man stå ut med en härligt jobbig slutstrid.

Ladda ner
---------
http://www.the-underdogs.org/game.php?id=5137

Narnia

Narnia var en bra film, men den går inte att kommentera så mycket. Den vita samurajhäxan var mäktig i alla avseenden. Inte minst visuellt.

Gott nytt år

SVT startade det nya året med att visa den bästa Mel Gibson-filmen, Mad Max 2: The Road warrior. Eftersom den är bättre än sömn och jag tog det lugnt så var det bara att se den. Man kan bara konstatera att Mel är bättre på underspel än överspel (Vad kvinnor vill ha). Jag hade glömt att filmen är helt suverän i sin genre och innehåller några av de bästa klipp jag skådat. Till exempel när skurken Wez presenteras i början: Kameran tiltar uppåt från marken där vi ser två par boots och läderbrallor tillhörande ett par som sitter på en mc, upp över benen där en pil sticker ut ur förarens lår, upp över midjan där passageraren vilar handen runt förarens midja, och upp mot skallen på en extremt skrämmande punkare med mohikanfrilla och vad som visar sig vara hans extremt fjolliga pojkvän bakom. Hilarious.

Den långa färden

En trist översättning av originaltiteln Lonesome Dove. Den långa färden avslöjar i alla fall vad den här western-miniserien handlar om: Tommy Lee Jones spelar en butter gammal Texas Ranger som basar över ett cowboy-gäng på väg västerut för att uppfylla en dröm. Robert Duvall har den andra stora huvudrollen, som hans karismatiske gamle vapenbroder. Serien innehåller alla klassiska westerngrepp, men är ändå olik nästan allt annat i genren eftersom den tar sig tid att utveckla trovärdiga rollfigurer ut i minsta biroller.

När man känner att man sett för många superhjälte-westerns med John Wayne är man mogen för nästa steg, som kan inledas med De skoningslösa men definitivt även bör innehålla Den långa färden. Serien är baserad på en bok av Larry McMurtry som jag vill läsa, eftersom jag kan tänka mig att tv-manuset tvingats skippa en del partier för att ”enbart” rymma det bästa av det bästa.