Och den andra filmen heter 10 minutes, prisbelönt 10-minutersfilm om skillnaden 10 minuter kan utgöra i två vitt skilda liv.
söndag, oktober 21, 2007
The man with the beautiful eyes
Jag gör ett nytt försök )det första blev ett magplask) att posta två kortfilmer som jag hittat på youtube. De två bästa jag sett, antagligen.
Den första heter The man with the beautiful eyes, och är en fin dikt av Charles Bukowski som illustreras med barnteckningar. Handlar om den främmande, obegripliga vuxenvärlden genom ett barns ögon.
lördag, oktober 20, 2007
PS2 no morez
I och med att jag klarade Okami nyligen så tog en fin tevespels-era slut för mig personligen. PS2 har varit bäst hittills. Eller åtminstone lika bra som Amiga-eran, som nog innehöll sämre men betydligt fler spel, eftersom man lättare kunde få tag på dem då tack vare popiroratotkokopopierorinongog.
Och vilken avslutning det blev! Finalen i Okami var mäktig, en hejdundrande succé som inte kommer att vara några problem att visualisera i framtiden, när jag vill vara lite sentimental över hela denna epok.
Sammanfattning - PS2 - vilka spel man får man inte missa (utan inbördes ordning):
Beyond good & evil - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Final fantasy X - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Ico - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Shadow of the colossus - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Deus ex - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Resident evil 4 - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Metal gear solid 3: Snake eater - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Pro evolution soccer 4 - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Prince of Persia: The Sands of time - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Kingdom hearts - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Kingdom hearts 2 - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Devil may cry - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Uppdaterat 21 okt 2007 (en dag senare):
Lol, jag glömde ju att inkludera själva triggern för detta inlägg i listan.
Självklart platsar även...
...Okami - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Och vilken avslutning det blev! Finalen i Okami var mäktig, en hejdundrande succé som inte kommer att vara några problem att visualisera i framtiden, när jag vill vara lite sentimental över hela denna epok.
Sammanfattning - PS2 - vilka spel man får man inte missa (utan inbördes ordning):
Beyond good & evil - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Final fantasy X - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Ico - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Shadow of the colossus - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Deus ex - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Resident evil 4 - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Metal gear solid 3: Snake eater - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Pro evolution soccer 4 - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Prince of Persia: The Sands of time - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Kingdom hearts - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Kingdom hearts 2 - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Devil may cry - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
Uppdaterat 21 okt 2007 (en dag senare):
Lol, jag glömde ju att inkludera själva triggern för detta inlägg i listan.
Självklart platsar även...
...Okami - för den levande världen, fina storyn och goda kontrollen.
fredag, oktober 19, 2007
7. Vägvisaren
7. Vägvisaren (Dersu Uzala, 1975, Akira Kurosawa)
Senaste mästerverket jag såg om var Akira Kurosawas Vägvisaren, med originaltiteln Dersu Uzala. Mestadels förlagd till Sibirien, med sitt ursprung i den ryske upptäcksresanden Vladimir Arsenevs memoarer. Han ska kartlägga Ussuri-området när hans expedition stöter ihop med Dersu Uzala, som är en gammal golder och jägare. Arsenev övertalar Dersu att ikläda sig rollen som deras vägvisare för att underlätta kartläggningen, och utifrån dessa premisser utformas en djup och nära vänskap, som under de mest extrema förhållanden ska visa sig rädda liv.
Vägvisaren var Kurosawas comeback efter publikfiaskot Dodeskaden. I Vägvisaren är han i högform. Rollfigurerna är mestadels skildrade på avstånd, för att inte stå ivägen för det formidabla natursceneriet, som i sin tur symboliserar och sätter ord på huvudrollernas nära vänskap på ett sätt som vanlig dialog skulle haft svårt att åstadkomma. Kurosawa berättar genom att visa på ett sätt som en gång för alla bevisar hans storhet. Känsloyttringarna på skärmen är små men växer sig stora inom oss.
Själva handlingen består av kortare incidenter, små äventyr på den ryska tundran, som fogas samman till en helhet. Det hade lätt kunnat bli splittrat och repetitivt, men filmen skrider framåt som helhet tack vare en fin karaktärsutveckling, och då främst hos Dersu. Men det udda med denna utveckling är att den snarare finns där som ett hinder hos vår hjälte. Som om Den rena naturmänniskan, som Dersu faktiskt framställs som, är fulländad och varje vidare utveckling skulle vara i negativ bemärkelse.
Vägvisaren är naturfilosofisk utan att vara svårbegriplig. Det som talar emot den är dess långsamma tempo som kommer att få många att ge upp strax efter startskottet. Men för att inse filmens storhet krävs att man fullföljer ända till slutet. Precis som Oscarsjuryn gjorde, och tilldelade den priset som Bästa utländska film 1976.
Senaste mästerverket jag såg om var Akira Kurosawas Vägvisaren, med originaltiteln Dersu Uzala. Mestadels förlagd till Sibirien, med sitt ursprung i den ryske upptäcksresanden Vladimir Arsenevs memoarer. Han ska kartlägga Ussuri-området när hans expedition stöter ihop med Dersu Uzala, som är en gammal golder och jägare. Arsenev övertalar Dersu att ikläda sig rollen som deras vägvisare för att underlätta kartläggningen, och utifrån dessa premisser utformas en djup och nära vänskap, som under de mest extrema förhållanden ska visa sig rädda liv.
Vägvisaren var Kurosawas comeback efter publikfiaskot Dodeskaden. I Vägvisaren är han i högform. Rollfigurerna är mestadels skildrade på avstånd, för att inte stå ivägen för det formidabla natursceneriet, som i sin tur symboliserar och sätter ord på huvudrollernas nära vänskap på ett sätt som vanlig dialog skulle haft svårt att åstadkomma. Kurosawa berättar genom att visa på ett sätt som en gång för alla bevisar hans storhet. Känsloyttringarna på skärmen är små men växer sig stora inom oss.
Själva handlingen består av kortare incidenter, små äventyr på den ryska tundran, som fogas samman till en helhet. Det hade lätt kunnat bli splittrat och repetitivt, men filmen skrider framåt som helhet tack vare en fin karaktärsutveckling, och då främst hos Dersu. Men det udda med denna utveckling är att den snarare finns där som ett hinder hos vår hjälte. Som om Den rena naturmänniskan, som Dersu faktiskt framställs som, är fulländad och varje vidare utveckling skulle vara i negativ bemärkelse.
Vägvisaren är naturfilosofisk utan att vara svårbegriplig. Det som talar emot den är dess långsamma tempo som kommer att få många att ge upp strax efter startskottet. Men för att inse filmens storhet krävs att man fullföljer ända till slutet. Precis som Oscarsjuryn gjorde, och tilldelade den priset som Bästa utländska film 1976.
No one's going to say it out loud
"No one's going to say it out loud
Wherever you go, there’s always something that hurts more or less. All your early dawnings, are they souvenirs or warnings, debts to curse or something worse?
Skip days and hide away, there’s always someone who’ll drag you down. I’ll be there, can you hear, desolation reach for what is most near. Everyday’s little miseries and everyday’s little apologies can’t compare with the grand scheme coming at us. Sometimes we oblige it, revive it - sometimes we can’t hide from it.
Been through all the choices, all bad or worse walk on by. The murmur of voices, what are trying to say, trying to sell this time?
Skip days and come out again, life will always hang around. I’ll be there, the coast is clear, desolation reach for what is most near. Everyday’s little miseries and everyday’s little apologies can’t compare with the grand scheme coming at us. Sometimes we outrun it, laugh at it - sometimes we get away with it.
Skip days and make it easy on yourself, by making it easy on someone else. There’s still enough great things hiding to make a difference between this mess and dying."
Nej, det är inte jag som har skrivit. Det är Peter Nuottaniemi förstås, i en av de mest okända låtarna i Bear Quartets obskyra låtkatalog. En av mina absoluta favorittexter som hade förtjänat ett bättre öde, och fick viss upprättelse när den inkluderades i BQ:s Early years-samling.
Wherever you go, there’s always something that hurts more or less. All your early dawnings, are they souvenirs or warnings, debts to curse or something worse?
Skip days and hide away, there’s always someone who’ll drag you down. I’ll be there, can you hear, desolation reach for what is most near. Everyday’s little miseries and everyday’s little apologies can’t compare with the grand scheme coming at us. Sometimes we oblige it, revive it - sometimes we can’t hide from it.
Been through all the choices, all bad or worse walk on by. The murmur of voices, what are trying to say, trying to sell this time?
Skip days and come out again, life will always hang around. I’ll be there, the coast is clear, desolation reach for what is most near. Everyday’s little miseries and everyday’s little apologies can’t compare with the grand scheme coming at us. Sometimes we outrun it, laugh at it - sometimes we get away with it.
Skip days and make it easy on yourself, by making it easy on someone else. There’s still enough great things hiding to make a difference between this mess and dying."
Nej, det är inte jag som har skrivit. Det är Peter Nuottaniemi förstås, i en av de mest okända låtarna i Bear Quartets obskyra låtkatalog. En av mina absoluta favorittexter som hade förtjänat ett bättre öde, och fick viss upprättelse när den inkluderades i BQ:s Early years-samling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
