Dantes sång (Malar små)

Kort och koncist. Ont om tid. Dantes sång kommer - typ - att låta som nåt i stil med följande:

---

Dantes sång (Malar små)

(vers 1)
En ljuvlig sommarkväll
och jag tycker vi borde dra
medan vi ännu mår så bra
innan vi tröttnat på att
längta efter att längta igen
som skuggor av forna män
eller falnande nyversioner
av liv utan visioner

(refr)
För tanken tränger på
finns en större brasa ändå
en vildare dans
där ute någonstans
för oss, malar små

(vers 2)
Det brinner en eld
på vår vida horisont
en ständig varmfront
visar vägen vi måste vandra
för vi litar inte på andra
vi litar bara på ljuset
och värmen vi alstrar
för att roa varandra

(refr)

(vers 3)
Natten faller på
så ta din rena sprit
å häng med på helig rit
bränn upp alla kvalen
tag sikte mot idealen
låt glöden ligga kvar
bli aska i vår minnesbild
av en kväll så vild

(refr)



---

och, bara som jämförelse, en helt annan livsåskådning av en person med så mycket gemensamt med ovan nämnda. (Favorit i repris).

---

Jarmos sång (Mina dagar vid grustaget)

Jag är där för jag bor i trakten.
Inte för att jag trivs,
jag hatar mitt liv,
men som jag låter och ser ut
är det min lott
att hållas långt bort
från storstadens ljus.

På jakt efter ödlor i mitt grustag.
Jag fångar dem ibland,
det enda jag kan.
Jag vet var de gömmer sig,
plockar svansar och ler,
känner mig förmer
bland smådjur i bur.

Mor gav mig ett gammalt namn
för att tvinga mig kvar,
jag är allt hon har.
Men ett par år provade jag på,
och tog en examen,
och åkte hem igen
med grava sömnbesvär.

Som barn fanns sällskap för mig.
Men bygden avfolkades,
tillvaron urholkades,
sommarstugor förföll i glömska.
Kvar är ett överlevande,
försiktigt trevande,
barn till en ensam mänska.

Blytunga moln i horisonten
har hängt där hela dan,
rasat ner över stan.
Hoppas att de når mitt grus,
så jag kan dansa i det regn
som tvingar dem i hägn
där borta i storstadens ljus.



---

Benet hoppar. En indikation på att jag måste rusa på affärn och handla mat. Ha det bra.