Bastu

Inför semestern förde jag en dialog med mig själv:

Rationella Henrik: "Henrik, i sommar råder inköpsstopp för DVD-filmer. Istället ska du samla ihop alla dina sisådär femtio osedda DVD:er i en hög, och beta av dem, en efter en, under ljumma sommarnätter. Var inte rädd, midnattsljuset håller dig vaken och dina tankar är ett trevligt sällskap. Du vill väl slippa de där stirrande blickarna från DVD-fodralens ryggar, som vinkat i ögonvrån varje sysslolös minut av din lediga tid, för att sedan bara stanna upp och blänga med sina negligerade hundvalpsögon när du vänt blicken dithän. Du har ju hört deras rop på uppmärksamhet genom dina vilsna nattliga drömmar. Tänk dig, tänk dig, snart är du ikapp. Vilken förlösande tanke! Vad du ska sova gott hädanefter!"

Impulsiva Henrik: "Absolut. Jag ska bara köpa åtta filmer till i Helsingfors, Tallinn och Stockholm."

Rationella Henrik: "Jag går och köper mer godis."



Jag köpte den finska skräckfilmen Sauna i Helsingfors, med textning på svenska, engelska och finska för hörselskadade. Jag har goda kunskaper i engelska, svenska och till och med en extremt lindrig hörselskada som hjälpte mig att få frisedel från den allmänna värnplikten. Jag gillade oddsen. Vi skulle se den hos storebror i Stockholm.

Men den enda textningen som fungerade var den på finska för hörselskadade.

Hur man än mixtrar med dessa premisser går det inte att få en begriplig filmupplevelse. Jag borde ha anat oråd när affärsbiträdet som sålde mig filmen började smattra på snabb engelska om "återköp", medan jag höll på att bläddra bland eurosedlarna, sortera bort gamla kvitton, fippla med eurocenten, tungan rätt i mun, "jaja, just give me the goddamn film".

När jag kom hem försökte jag se den på min PS3, "den nya apparaten borde klara av exotiska språk som svenska". Eller kanske rent av engelska. Ack nej. Men den grejade finska för hörselskadade. Men för tusan, jag hörde ju vad de sa. Problemet var att jag inte förstod vad de sa. Tills ikväll.

Jag hade provat att mata in skivan i datorn, och letat efter användbara program att rippa filmen till hårddisken. Jag hade börjat ladda ner filmen i en engelsktextad version från Internet, fy skäms. Men en svettdroppe rann ned i ögat och sved illa, och då slog det mig att lägenheten hade varit bastutempererad hela kvällen. Vad var nu detta för järtecken? Nu matade jag in skivan, numera full av flottiga fingeravtryck, i min äldsta DVD-spelare, den som kanske klarar av utdöende språk som svenska. Och Gud hör bön, textningen fungerade som Han skapade den. Äntligen lite välgjord, hårresande, nordisk kvalitetsskräck! Efter alla dessa försök, kunde jag se den med en begriplig textning.

.
.
.

Filmen var inget vidare. Den var faktiskt, på det stora hela, smått obegriplig - i sina pretentioner, i sin intrig, samt vissa rollfigurers utveckling. Filmen rör sig på ett realistiskt plan, och ett symboliskt plan, med ytterst få eller ingen knutpunkt däremellan. Jag ser vad som inträffar - men jag begriper inte vad som händer.

För att vinna en högre grad av acceptans verkar färska filmskapare, som ger sig in i skräckgenren, tro att de måste implementera någon slags mening med sitt blodbad, den goda smakens alibi mitt i all billigt effektsökeri. Det är därför hjälten beger sig spritt språngande naken in i ondskans boning för slutkonfrontationen. Trots att det strider mot allt förnuft. Det är sånt som gymnasiala cineaster kan få våta drömmar av, men när man frågar dem om vad denna stora metafor betyder för dem, så kan de inte svara. Att den är där räcker för dem. Särskilt när det handlar om en film som Sauna, som ännu är helt okänd utanför Finland, och som de såg först, före alla andra, wow vilket samtalsämne.

Nu ska jag vara övertydlig, så ni förstår:

Rationella Henrik: "Jag kämpade så länge för att förstå en film som jag aldrig förstod."

Impulsiva Henrik: "Men godiset var gott."

---