Jag, ett grubblande misstag

Här är ett försök att skriva något lättsammare, men den känns mest banal. Har grubblat hela kvällen om jag verkligen vill publicera den... Det kanske är ett misstag, så håll till godo tills jag ångrar mig. Men visst är jag en rimsmed?

Jag, ett grubblande misstag
----
Med saligt leende läppar
sken klasskamraterna ikapp runt omkring
medan munnen min formade en liten ring.
På kommando var jag redo att säga "omelett".
Allt var minutiöst förberett.

Jag, som den ende i hela lokalen
gapade efter den första vokalen,
den som aldrig hördes sen,
och på det fotot gapar jag än.

Det var varken första eller sista gången,
bara ett i raden av obetydliga misstag
som har format mannen som är jag.

Alltid minst halva distansen efter,
och försöker skrapa ihop mina rester.

Innan medvetandet kommit ikapp
har andra tillfällen redan flugit förbi;
en leende flickas snabba sorti.
Så jag låter minnena av dem sprida sig
för att försöka uppmuntra mig.

En inte alltför avlägsen dag
kanske jag lyckas, av misstag.
Någon tror det är denne jag avser
där jag går förbi, grubblar och ler.

För visst är jag ett levande solsken.
Jag bär det, stolt, som ett emblem.
Tar ni anstöt är det ert problem.

Jag förväntar mig mycket mer än misshag,
även om allt jag åstadkommer är misstag.
----

Tack till popgruppen Teenage Fanclub för inspirationen. De tillhandahåller alltid solsken.