Det är omöjligt att tänka klart
Jag hade hoppats att klumpen i magen
skulle lämna mig i fred snart
Alla här är så exalterade
över sina grandiosa idéer,
som i slutändan bara leder fram till
sönderkompromissade klichéer
Det snackas aldrig om något annat här
i det främmande europeiska parlamentet
någonstans under den europeiska solen.
Placerad i den här obekväma stolen,
i syfte att bromsa den här skenande tjuren
Bespottad, hånad och helt utfrusen
från de starkast brinnande ljusen
som utgör vår europeiska sol.
Jag har inga kontakter kvar,
ingen känsla för mina gamla ideal.
Reducerad till en som bara sitter av sin tid
tills nästa avlägsna parlamentsval.
Kära familj, det är långt hem.
Jag hör knappt vad ni säger mer.
Det är för er skull jag nedlåter mig till det här.
Det skulle vara kul att höra nåt från er.
Ni måste ge mig vägledning,
något som liknar en instruktion.
För även om jag aldrig tillåts att skina som dem,
så kan jag alltid lysa upp en explosion.
Om ni laddar kanonen som är jag,
full med något som är värt att brinna för,
så riktar jag mig mot det mest sårbara stället
och inväntar det oundvikliga tillfället,
för stubinen antänds självmant här.
Fram till dess sitter jag på min stol
och gör allt som finns i min vanmakt
för att hålla min utfrysning intakt,
och inte avdunsta eller smälta bort
under vår europeiska sol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar