måndag, januari 21, 2008

Allt blev svart

Det är ett ämne jag inte vet hur man närmar sig,
men det har lämnat något obearbetat hos mig.
På andra sidan vägen växte ett mörker.
Bland unga pojkar som mig slog det rot
och växte upp till ett stort, ihåligt hot.

Vårt kvarter var omgärdat av mörk skogsmark
som i brist på annat fick agera lekpark.
Som liten trodde jag på märkliga saker,
som bara kan kopplas till inbillning,
en enorm fruktan utan urskillning.

Vi delade våra domäner med mörkrets kreatur.
Vid kvällningen återkom alltid samma procedur,
där vi samlade ihop våra vapen
på första ugglans hoande initiativ,
och flydde undan skogens nattliv.

Jag mötte några äldre barn på väg mot något uppsåt
sent en afton när vi alla hade skiljts åt.
Jag mötte samma rädsla i deras ögon
men de sa att de skulle fixa problemet
som orsakats av det här skitsystemet.

Jag var rädd och sa att jag skulle hem och se på teve
när de undrade om jag ville följa med.
De lämnade mig och började gå åt fel håll.
I den riktningen fanns inga hot mot barn,
bara flyktingförläggningen utanför stan.

Jag tänkte att de också var rädda och gick fel med flit,
eller också var det bara jag som kunde hitta dit.

Efter att deras röster tonat ut
kändes världen mycket mörkare än förut.

Jag höll ett krampaktigt tag om mitt trägevär.
Gatubelysningen bildade en barriär
som höll mörkret stången utan besvär.

Men det blev också mer kompakt
när man beskådade hela dess prakt
alldeles intill dess gränstrakter.

Jag började känna mig stor
som vågar gå där mörkret gror
medan äldre går på lönlösa häxjakter.

Nattens röster lät inte längre så illa,
några syrsor spelade stilla,
som ett efterspel till något otäckare.

Men jag började springa ändå,
det tog så lång tid att gå,
och jag ville hem till min favoritdeckare,

den jag idag förknippar med ett kul missförstånd -
att Miami var namnet på den coola polisen,
och Vice var namnet på hans svarta vän;
han som ofta kändes överflödig,
scenerna med honom kändes alltid sega.

Men det här avsnittet räddade han livet på sin kollega,
och fick sin länge efterlängtade revansch,
gjorde slutligen skäl för sin plats på min plansch.

---

Misstolkar ni den här är ni dumma i huvudet. Men det är sant att jag trodde att Don Johnsons rollfigur hette "Miami" och att Philip Michael Thomas' rollfigur hette "Vice", i samma anda som "Starsky & Hutch", "Turner & Hooch", "Cagney & Lace", "Bonnie & Clyde" - "Miami & Vice". Ja, ni förstår... Och ja, jag var tvungen att söka på imdb för att leta reda på Don Johnsons partners namn...

Inga kommentarer: