står han och repeterar
och ger allt inför regissörens hund,
sin allra största stund.
Han har en kula i kammaren,
släpar bakom huvudrollen
med prestationen i släptåg, så lealös
och ständigt oförlöst.
Spelar tålamodet av alla andra
på ett helt annat plan,
alla kan förstå att det är hans tur,
men inte hur.
Men ingen fara, det går bättre nästa gång.
Ditt taffliga försök
kan gå upp i rök.
Vi kan klippa bort det.
Det är hans stund i rampljuset
men han speglar det ej,
och talangen han besitter
är bara chansen han försitter.
Och de kan inte klippa bort allt;
minnena från stunden,
kritiken som skulle ha förblivit ohörd,
drömmen som är förstörd.
Utanför studion, med färskt avskedsbesked,
klappar han regnhunden farväl,
utskriven ur filmens manuskript,
äntligen helt bortklippt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar