Fredagen var alla lokaler öppna. Det var den på förhand starkaste dagen för mig. Vi planerade att se Anna Ternheim, sitta i baren, se på Alkberg, och se på Asta Kask (istället för Melody club, huga!). Anna var bra, kanske inte suverän, men det är bra musik och hon levererar den så det känns. Tyvärr blev jag så pissnödig så jag gick på muggen efter My secret. Tror inte det var så mycket kvar då. Att gå på baren var inget märkvärdigt. Vi satt där en timme, men jag minns inte vad vi gjorde. Vi pratade.
Alkberg BD var som vanligt bra, men inte lika bra som jag sett tidigare på Umeå open för några år sedan eller på trästocks i somras. Det kändes ganska kortfattat, snabbt, hektiskt och svettigt. Kanske som sig bör på en punkscen. Låtarna de spelade var (inte i den här ordningen) Sunbyberg, En tidsinställd bomb, Reevolution, Ändra på allt, Helg igen (allsång), Fyllskalle (ovanligt? nej! allsång), Haparanda here we come och så slutade allt med en lysande version av Nere på parkeringen. Jag kan ha glömt någon. Trist att vi inte fick höra Ragnar. Som vanligt fick vi inte höra Sture Bergman lo-fi. Men det är alltid kul att se dem.
Asta Kask såg jag för att kamrat Oskar skulle se dem, och för att alternativet var Melody club. En av bandmedlemmarna hade en enorm 80-talsfrisyr. De hade kul på scen och fick konstant ta emot glåpord och långfingrar från publiken, i all välmening. Själv stod jag tyst lite på sidan och såg på när folk punkstudsade. En indiepopare hade gett sig in i leken också, men det gick inte så bra för honom. Han råkade bli knuffad, föll raklång och folk intill gick åt sidan istället för att hindra fallet. Han ställde sig diskret upp och smet in i hoppborgen igen. Sista låten inleddes med ett ekande flyglarm, och då sa sångaren "Det här låter inte bra!". När den låten var klar gick vi direkt.
Totalt sett drack jag sju öl på hela kvällen, men det kändes knappt. Varför blir det så för mig? Jag vet inte vad som har hänt med mig. Vart tar ölen vägen när den inte sätter sig i skallen? Sätter den sig direkt runt magen och blir bukfett? Eller i skinkorna? Det är lite svårt att kontrollera.
Kvällen var en liten besvikelse, men godkänd ändå. Det roligaste var att vi träffade punkar-Emil från Finland, som ska bli pappa och köpa bil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar