Nu är klockan snart 10.20 och då kan det vara dags att göra ett nytt försök med att närma mig ämnet Umeå open 2007. Jag skulle ju kunna vänta till i morgon då festivalen är klar och skriva om alla tre dagar i ett kör men det känns lite svulstigt. Och jag skulle aldrig orka att ens närma mig nåt så svulstigt.
Torsdag: Det var ju ett akustiskt set till största del som jag skrev. Trist och enahanda. Ett ordentligt bakgrundssorl härjade i spelningslokalen. Maia Hirasawa var överlägset bäst. Hennes skiva kommer snart. Mounain goats var namnet på allas läppar innan festivalen, fast jag har inte köpt deras koncept. Inte alls min grej. Och deras spelning fick mig inte att konvertera. Det var trist och torftigt. Rätt skum line-up, med bara gitarrist och basist. Den sistnämnde kändes rätt överflödig. Ordentligt bräkande sång. Därav bandnamnet, kan tänkas. Rätt stort "Kejsarens nya kläder"-syndrom. Ändå var Mountain goats näst bäst. De andra två spelningarna var inte ens värda att skriva om. Zzz. Under dessa anslöt vi oss till bakgrundssorlet och förstärkte det lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar