Har det bittraste hörnet i filmhistorien. Vietnamveteranen Travis Bickle kan inte sova, går på porrbiografer, jobbar som taxichaufför – kör vem som helst, vart som helst – och tvingas bevittna ”samhällets förfall”. Inte konstigt att han blir knäpp. Han känner sig totalt isolerad från sin omgivning. Han upptäcker en kvinna, en politiskt engagerad skönhet, som ”inte är som de andra”. Men han har fel. Och resan fortsätter nedåt. I en scen pratar han med ”wizard”, en arbetskamrat som alltid har en historia ur livet att berätta, som varit med om så mycket och kanske kan hjälpa. Men han har fel där också. Inte ens Wizard har några svar. Och Travis vet inte ens vad han själv vill ha hjälp med. Och resan fortsätter nedåt mot något oundvikligen våldsamt…
_large.jpg)
Filmens enskilt skarpaste avtryck i filmhistorien tycks ha blivit det ögonblick där Travis testar sin uppfinning med en pistol fastsatt vid en skena som han kan ha dold under rockärmen. Han duellerar med sin egen spegelbild (eller är det affischerna på väggen?). Tack vare alla dåliga efterapningar som folk gjort sedan dess har man förträngt hur otroligt lågmält och underspelande Robert de Niro gör den scenen. Hans magra gestalt med blå ringar under ögonen ser knappast hotfull ut, snarare ömkansvärd.
På grund av denna exploatering har jag bytt favoritscen till den när han tittar på en såpopera på TV, och börjar utforska hur långt man kan luta TV-möbeln (en trälåda) innan den tippar och TV:n faller ned på golvet och går sönder i en explosion. Scenen slutar med att Travis, helt förtvivlad, sitter och lutar pannan mot sina knutna nävar och viskar "Damn... God damn... ". Om det är för TV:n eller tillvaron i stort han svär vet man inte. Man kan i alla fall konstatera att Travis inte mår särskilt bra.
En oerhört inspirerande film. Det imponerande är hur manusförfattare Paul Schrader lyckats skapa en så stark story ur något så vagt som en känsla av bitterhet och isolering. I min DVD finns originalmanuset inskannat. Jag läser bitar ur det då och då och lär mig mycket om att berätta med film.
Fan vad kul det här var. Det måste jag göra igen.
1 kommentar:
Bra sagt om taxidriver. Jag hade glömt den där scenen. Ska bli kul att se de övriga fjorton.
Nu när du har börjat blogga igen, läste jag inlägget "Jävla serbjävel, ut ur min lägenhet" igen. Jag hade nästan glömt att det var en serb i din lägenhet för ett år sen. Jag lol:ade.
/M
Skicka en kommentar