Jag hatar sport. Det minst pålitliga fenomen som finns. Tiden man spenderat kan aldrig kännas så bortkastad som efter en snöplig förlust mot ett litet jävla skitland som måste hyllas på grund av sin effektivitet och jävla tråkiga fotboll som fungerar. När den värdelösa matchen med noll underhållningsvärde är till ända, sitter man ändå där totalt sönder av uppdämda känslor som aldrig man fick utlopp för. Man vet att sömnigheten kanske kommer så småningom, men alldeles för sent. Att varva ner tar en fjärdedel av natten i anspråk, och då har natten redan börjat när matchen är över. Humöret är nere i botten, och ibland kan det smitta av sig på hela nästkommande dag. Sport förbistrar. Sport är meningslöst. Sport är bara bra i extrema undantagsfall. Sport. Sport. Vissa sporter slutar alltid illa om man bor i Sverige.
Direkt från en hjärna till ett tangentbord.
Sov gott!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En fråga såhär i sporttider: - Hur känns det?
Nu känns det bättre. Umeå open har startat och i kväll ska jag få se Anna Ternheim och Mattias Alkberg bland andra. I såna stunder brukar man kunna konstatera att musik är bättre än sport.
Skicka en kommentar