En trevlig kväll

Idag är jag smått seg efter en kväll på stan. Det blev inte fler än tre öl, men någon måste ha drogat dem för skallen känns på något sätt ansträngd. Det var länge sedan jag drack. Kan vara ringrost.

Mitt nya arbetslag åt middag på Rex, varefter några av oss gick på Pipes of Scotland och drack öl. Att sitta ett sällskap runt ett bord och diskutera sådant som man kan prata om när hämningarna släpper en efter en har sedan länge varit sinnebilden för en lyckad utekväll. Nu infriades den, och det var ju rent ut sagt fördjävla trevligt. Så bygger man upp lagsammanhållning.

Snälla, låt de patetiska utekvällarna på stans diskotek hamna någonstans i marginalen i den förgångna. Att drunkna i drinkar, kvävas i tobaksmoln, vinka farväl till hjärnceller, fastna med skorna i någon klibbig substans på toans kakel, och städa upp i den mentala oredan morgonen därpå - låt mig slippa skämmas igen. Och låt mig slippa dansgolvets köttmarknad. Jag har aldrig varit nåt hett villebråd där ändå.

Kort sagt - låt alla utekvällar vara som igår. Tack för en trevlig kväll. Länge leve alla trevliga kvällar.