Mitt liv som hund

Ny version av en gammal dikt:

---

Ute skyggar regissörens hund
när åskan mullrar för en stund
varje hårdför instruktion
kräver en motreaktion
så gny med mig ett tag
för regnet vräker ned
och öronen de slokar
här står vi som två tokar
i någon slags tillflyktsort
och skäms för nåt fel vi gjort

- Eländiga byracka
jag måste få snacka
kom hit på en gång
under mitt taksprång
denna tunna barriär
mellan ett oväder
och en tveksam karriär
visst kunde jag en gång agera
men jag är inte så säker numera
för husse är en tyrann
en orkan till man

Men varför lyssnar du på mig
det här är välbekant för dig
för husse regisserar ditt liv
slår ned på vartenda fel,
så fort du är instinktiv
stympar han ditt överspel
tills du hittar din plats
lättregisserad
väldresserad
en kliché i ett manuskript
med svansen helt avklippt

I min hand håller jag ett besked
om mitt omedelbara avsked
så fort sista åskan ekar
sticker jag dit hoppet pekar
lämnar kvar min våta päls
att axlas av någon stackare
tills filmen färdigställs
- och som en snar effekt
blir vädret perfekt,
så - lättare i kropp, lättare i själ
slänger jag min dräkt
och klappar regnhunden farväl



---