Om några timmar landar storebror, hans fru och min brorson i Umeå, och ytterligare ett par timmar därefter ska jag ansluta till hela sällskapet hos morsan och Roger. Låt turnerandet börja! Låt det vara för evigt! I minnet alltså!
Jag har varit ganska isolerad och asocial i en och en halv vecka nu, så talcentrat i hjärnan är helt förtvinat. Nu får jag damma av det gamla området, träna opp det igen på väg till bussen, öka blodcirkulationen däri och omkring. För ibland hamnar jag i djupa formsvackor där jag till och med kan drabbas av en lättare stamning. Som när jag återvände från tandläkaren till en redan påbörjad lektion en helt vanlig skoldag på högstadiet. "Förbannat, jag glömde kallelsen hemma. Hur ska jag kunna bevisa magistern att jag inte varit på Konsum och köpt godis? Jag måste låta övertygande", hann jag tänka innan jag öppnade dörren till klassrummet. Alla tittade upp från böckerna och på mig. Det var dags att prestera. Nåt i stil med följande slank ur mig:
"Javahari... Jatavari... (tung suck) Jag. Har. Varit. Hos. Tand. Läkarn..."
varpå någon, jag tror det var Ratte, längst bak i rummet skrek:
"Det tror vi inte på!"
---
Nu blir jag borta ett tag. Kvar lämnar jag Angeles, en låt från Elliott Smith - Either/Or, en annan bländande skiva jag nyss upptäckt. Men ta på er glasögonen innan ni beger er ut på er stora tripp, annars kan upplevelsen bli såhär:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar