måndag, juni 30, 2008

Nu får det vara nog



Min strävan att se dåliga filmer har under juni sommarmånad resulterat i följande skörd: The Cathedral, Vinterviken, Cobra Verde, Lost & found, Spårlöst försvunnen, Dödlig hämnd, Diabolique - en djävulsk plan, En snut på hugget och The replacements .

Det här börjar få oanade proportioner. Det är sommar bakom mina slutna persienner men när teven erbjuder James Belushi påmanandes sin hundpartner att hoppa in i grannlimousinen och sätta på en pudel som är slätrakad i ansiktet, då stannar jag hellre inne och ser vart det leder. Jag hoppar stressat med ena benet och låter ännu en dag försvinna i periferin. Det börjar likna ett beroende.

Det är därför min odyssé måste ta slut. Ett jävla träsk har det varit och innan resan är över måste jag in i kråkslottet och ta mig an den sista bossen: Johnny English har jag hört att den heter. Ikväll ska jag alltså slutligen se Johnny English, jag lovar. Min nemesis. Om jag överlever återkommer jag med en utförlig rapport - och bortom den väntar dagar fulla med sol.

För den oinvigde kan jag berätta att Johnny English har nått närmast legendarisk kalkonstatus hemma hos Henrik Sjöstedt efter att jag sett en enda scen innehållandes världens sämsta och mest utdragna och förutsägbara skämt som, om jag minns rätt, gick till på detta sätt:

Johnny English är en klantig agent som tillsammans med en kollega ska infiltrera skurkarnas högkvarter i en skyskrapa. De ska hoppa ned på skyskrapans tak med fallskärm från ett flygplan. Innan de hoppar går de igenom planen en sista gång - de ska landa på en av två identiska skyskrapor belägna intill varandra. Sedan ska de fira sig ned längs varsin sida av skyskrapan med hjälp av rep. Johnny English erbjuds en laserkompass som ska guida honom till rätt byggnad, men han tackar nej till den. Sen hoppar han. Resten tror jag ni kan gissa.

- Scenen inleds 37 minuter och 35 sekunder in i filmen med att de två agenterna sitter förberedda i flygplanet en mörk, sen kväll.
- Efter 38 min 08 sekunder vet vi att där finns två identiska skyskrapor bredvid varandra, och kan redan ana vad som kommer att hända.
- Efter ungefär 44 minuter och 14 sekunder är skämtet avklarat - Johnny English har insett att han landat på fel skyskrapa, lämnat den, och de båda agenterna har infiltrerat rätt byggnad.

Detta skämt pågår alltså i ungefär exakt 6 minuter och 6 sekunder, och jag antar 6 tiondels sekund också för att understryka från vilka djävulska regioner det kommer ifrån. Att tidsbestämma skämtet är jättesvårt eftersom det saknar någon direkt slutkläm. Det bara driver lite håglöst och man märker aldrig att det totalhavererar för det kraschade redan innan avfärd. Det är ett dödfött skämt och dess ande missar också sitt mål precis som Johnny English gjorde, och kommer istället att hemsöka min byggnad, var jag än bor, för evigt.

Och det efter att ha sett en enda scen. Jag började se när de satt i planet, och lämnade dem åt sitt öde i samma ögonblick som de gick in i skurkarnas högkvarter.

Ja, som ni märker har jag i alla fall gjort en utförlig rekognosering inför denna minnesvärda batalj. Oddsen talar i min favör. Vi ses på andra sidan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Neil Young brukar kunna dra ut på gitarrsolon där han bara spelar en enda ton, och många finner det gudomligt bra. Har själv aldrig hört det, men det är kanske så man ska se på det sk skämtet som du just bloggade om. Medan vissa skämt är rappa och bra och försvinner fort, så är vissa dåliga och räcker för evigt. Nåt för praktisk filosofi-programmet på universitet att knåpa på.

Flint sa...

Och Grekland vann fotbolls-EM 2004 på fotbollens motsvarighet till Johnny English-humor.