Min känsliga näsa

Inatt hade vi det långa söndagspasset: världens mest utdragna arbetspass som sträcker sig från 18:00 till 05:45 morgonen därefter. När jag gick ut ur våra lokaler såg jag att regnet hade dragit med sig all björkpollen ned på trottoaren för att indikera att "nu överger du de där tankarna på att överge knaprandet av Kestine, din jävel!"

Efter varje nattsömn vaknar jag upp och nyser konstant till dess att jag stiger upp, snyter mig och tar mitt piller. Det är runt och litet med en radie på två och en halv millimeter, men äger ändå en helande kraft som tar mig igenom våren. Jag är en junkie på dessa små underverk, vilket bekräftas vid åsynen av min spegelbild i badrumsspegeln efter denna dagliga procedur. På väg till affären strax därefter kan jag se tankebubblorna ovanför varje förbipasserande: "Jag bryr mig inte om vad du gör på din fritid, men håll dina droger borta från mina barn!"

När jag var yngre, 13-15 år kanske, hade min näsa en märklig egenskap. Om man slog på den, inte för hårt och inte för löst, nös jag alltid minst en gång - det slog aldrig fel. Det hade varit ett utmärkt partytrick, men på den tiden gick jag inte på fester. Istället försökte jag öka min popularitet under en rast genom att visa upp detta fenomen. Och visst, det fungerade då också. En kort sekund i rampljuset, följt av flera minuter där klasskamrater försökte få mig att nysa genom att slå mig på näsan. Vid något tillfälle fick även mina bröder nys om detta. Men ingen hade det rätta handlaget, de slog för löst. Eller så slog de för hårt.

Det var inte så många gånger någon försökte så jag tror att de har glömt det, men nu kanske minnena vaknar till liv. Och jag måste be er att inte undersöka om jag har kvar min gamla egenskap. För sätt er in i situationen genom mitt perspektiv: trots att tårkanalen är spräckt, står folk i din närhet och stirrar på din näsa med ett förväntansfullt leende efter att någon av dem har slagit dig på näsan.

Alla var för exalterade för att tänka på hur orättvist det var. Det var deras prestation - antingen slog de rätt, annars slog de fel. Men det var jag som skulle leverera. Eller också var det jag som skulle göra alla besvikna genom att återigen misslyckas.