Spiralerna

Något märkligt hände en natt på jobbet i veckan - under ett samtal med en kollega försökte jag ivra för seriealbumet Uzumaki - spiralerna som jag läste för några år sedan. Tyvärr är vi alltid fångna i vår språkliga oförmåga, inte minst i såna lägen. När underverket i fråga kom på tal vällde all dess sublimitet över mig, och hur förmedlar man den med hjälp av alla världens meningslösa klyschor man anammat och idisslat vardagar igenom?

Att bara bedyra att något är sublimt är ju helt lönlöst så jag försökte inte ens. Istället höll jag fram högerarmen som hade knottrat sig. Sedan beskrev jag handlingen, tyvärr mer kortfattat än så här:

Invånarna i en liten japansk kuststad drabbas av en kuslig mani för spiraler. Det är formen i sig som först fascinerar några individer. De börjar forma några vaga idéer kring dess överlägsenhet visavi alla övriga upptänkliga former. Idéerna frodas och växer samman till någon slags ideologi, och en man börjar experimentera med att forma några av sina kroppsdelar till spiraler. När han slutligen formar hela kroppen till en spiral avlider han i processen (bilden när hans anhöriga upptäcker kroppen fick mig att ramla ur stolen). Vid kremeringen bildar askan efter hans kropp ett mäktigt spiralmönster i himlen och det blir startskottet för förbannelsen som tar staden i besittning.

Alla samhällsinstanser drabbas av besattheten - privatliv, skola, sjukvård - allt i en egen, allt sjukare, tolkning. Mitt i detta inferno får vi följa två älskvärda skolungdomar, som även är ett kärlekspar, som försöker stå stadigt i infernot. Men till deras förfasan börjar familjemedlemmar och skolkamrater falla offer för idén, och förvandlas inför deras ögon till groteska realiseringar av spiralförbannelsen.


En man stirrar på en snigels skal. Det är så det börjar.

Uzumaki - spiralerna är uppdelad på tre böcker, innehållande sex kapitel vardera, där varje kapitel är en liten skräckhistoria i sig. Det är magstarka berättelser vi får ta del av, men effekten går djupare än bara själva chocken av att beskåda de hemskt förvridna kropparna. De båda ungdomarnas kamp för att rädda först sina närmaste, och sedan sig själva undan förbannelsen blir läsarens känslomässiga länk till detta vansinne. De kan se tendenserna - deras hemstad är på väg att (bokstavligen!) gå under. Men för spiralens anhängare och offer är den en ny livsstil, ett nytt sätt att leva och att tänka, som de är för involverade i för att kunna konstatera faktum: Det är en nedåtgående spiral, en kortsiktig glädjerush, som i slutändan kommer att leda till deras undergång.

Det är de klarsyntas hjälplöshet som är så omskakande. Ni hade bara behövt byta ut spiralformen mot en swastika och förlägga handlingen till mellankrigsårens Tyskland så hade ni enkelt kunnat skapa en liknande historia med samma effekt. Spiralen är som en symbol för alla dåliga idéer som tagit olika människosamhällen i besittning genom tiderna - samt som ännu inte har formats, och de som finns idag:



Tillsammans bildar de arton kapitlen en helhet som alltså än idag kan få huden att knottras bara jag tänker på den. Om ni gör en bildsökning på "Uzumaki" så kommer ni att vilseledas av de mest förvridna serieteckningar ni sett (samt en massa helt irrelevanta Naruto-teckningar). Antingen blir ni fascinerade på fel grunder, eller så blir ni avskräckta. Snälla, låt bli. Eller ha detta i åtanke åtminstone: Uzumaki förtjänar verkligen sin rätt att vara så... otäck.

Seriernas domäner behärskas egentligen bäst av båda mina bröder, men jag vet att potentialen att slukas upp av till exempel en perfekt skräckmanga finns inom mig i lika hög grad. Detta efter att jag läste Uzumaki för de där antal åren sedan. Att det är belagt med töntstämpel att läsa serier beror bara på urgamla konventioner, snarare än serierna i sig. Det finns en outforskad potential i mediet för svenska artister och författare som inte har hittat sitt sätt att uttrycka sig. När språket inte räcker till, så kommer även vårt inre öga till korta. En skicklig tecknare kan då hjälpa till att skapa de idéer som vi annars hade gått miste om.

Åtminstone volym 1 och 2 av Uzumaki finns utgiven på svenska i skrivande stund. Köp dem på bokus eller adlibris.