Härmed tar jag en kort paus från vår stolta populärkultur med dess enorma självhävdelsebehov. Den blir aldrig bättre än The Smiths ändå. (den förra meningen var ett uttryck för mitt, MITT, mitt självhävdelsebehov.)
Här är en rytm från sydamerika som vi gudskelov inte har rått på:
Medan vi testar gränser och utvecklas, gapar och voltar runt, raserar och försöker börja om på nytt, så pågår den mest medryckande, trevliga och avslappnade festen på en annan kontinent.
I Peru svänger balladerna mer än vår böjligaste DJ:s elektroniska arsle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar