tisdag, maj 25, 2010

Vi som aldrig sa något

Han fyllde 51 i lördags och borde ha förärats veckans låt men det glömde jag så jag tar det nu istället. Morrisseys födelsedagsfirande har blivit en tradition i Umeå, i år var det på den där båten i älven som flyter förbi centrum, och evenemanget smälte lämpligt nog in i självaste Kulturnatta.

Självklart var jag inte där för jag känner inget annat fan än mig själv. Eller jo - en - men hon var upptagen. Ja, jag är medveten om att jag är snubblande nära lösningen på problemet om jag bara resonerar lite till, men samtidigt är jag för blyg för att gå dit ensam.

Men jag är inte alltid blyg - bara bland andra mänskor. Nån gång ska jag berätta om hur det känns. Titeln på det här inlägget åberopar något någonstans som inte får förbli obehandlat. Jag är bara inte riktigt där än.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Den där båten - höll inte den på att sjunka härom veckan? Nu är väl allergin bättre, nu är vi fått tillbaka den polarnormala väderleken igen? Långkalsonger och fleecetröja på! Kramar från mamma

Flint sa...

Höll den på att sjunka? Det finns visserligen flera båtar där. Konkurrensen hårdnar - båtar sjunker. Radikalt!

Allergin är numera... bortmedicinerad. Blowing in the wind.