tisdag, november 25, 2008

Om ni undrar



Har det här förvandlats till en filmblogg? Nej, inte en chans, så länge jag orkar skriva här så kommer jag att skriva om allt som händer och för närvarande ser jag uteslutande på film. Jag försöker skriva en hel del annat men jag lyckas aldrig fullborda något förrän jag blir distraherad. Man måste hålla efter hemmet och kroppen så att inget av dem förfaller.

Det har snöat sedan igår och nu finns faktiskt förhoppningar om en vit jul. Hela lägenheten är kylslagen, luften under täcket är skön och jag sover alltför länge på morgnarna, vaknar i fosterställning och väntar på att livet ska börja någon gång. Jag skulle vilja resa någonstans någon gång, se världen lite för mycket och längta hem igen.

Varje ledig dag är rutin, och medan det självklart finns en - åh herregud - trygghet i det, så drivs vi framåt av nya erfarenheter, nya upplevelser att urskilja, begripa, kategorisera - och göra rutin utav. När jag inte kan resa någonstans, på grund av pengabrist, jobböverflöd eller för att jag inte vill åka ensam, så vänder jag mig ofta till film, ibland till litteratur och alltid till musik för nya upplevelser. Vad är er ursäkt?

När jag nu har sett så sjukt mycket film, så finns inget nytt att hämta i att uppleva samma gamla actionfilmsmall för tusende gången. Upplevelsen är rutin, analysen av den är gammal skåpmat och det är därför jag gärna ser något annat. Och det är därför jag skriver recensioner, inte bara för att träna på att klä mina tankar i ord och dela med mig av dem, utan för att träna på att läsa in mer än vad som syns vid första anblicken. Sånt som kan göra upplevelsen meningsfull och långlivad hos åskådaren. Så då vet ni det.

Allt bottnar förstås i att jag skulle vilja livnära mig på att skriva, och att allt jag sysslar med är träning inför det. Men tillvaron är så bekväm och trygg nu att jag inte drivs framåt mot det målet. Världens finanser är i kris, varslen massproduceras, och mitt i allt detta har jag ett simpelt arbete som jag trivs med. Och lägenheten känns inte så kall längre när man fått på sig tre lager kläder och druckit två kannor kaffe.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Om din blogg är träning inför uppgiften att göra nåt "eget verk", då skulle jag vilja påstå att du nu är fullärd och bör ta tag i uppgiften. Inte för att jag vill att du ska sluta blogga, men skulle det kunna vara så att all kreativitet som du lägger ner här, tar bort kreativitet från det "verk" som du innerst inne verkligen ville göra. Jag har haft mycket av den känslan på sistone, och jag vet inte hur länge den självinsikten kommer att vara, men förhoppningsvis kanske jag kan koncentrera mina krafter (som finns kvar efter arbetsdagen) på det som jag verkligen vill göra. (Dvs inte kolla mailen eller vad som har hänt på Aftonbladet.se). Jag säger igen: Du är fullärd, gå ut i världen och visa dom jävlarna.

Anonym sa...

Jag håller absolut med Oskar,du skriver fulländad prosa och dikt. Och, jag har sagt det förut, du skulle försöka att få något publicerat - jag ser framför mej att du skriver kåserier (eller recensioner) i någon tidning t ex.
Apropå kall lägenhet, har du täppt för golvventilerna under fönstrena och satt på elementen? Fast det var ju ordentligt blåsigt i helgen också.
Kramar från mamma