Kära dagbok

Jag har inte bloggat så mycket på sistone. Det har helt enkelt varit rätt så dött på mina löpsedlar. Det känns ungefär som när nyhetstorkan på Aftonbladet tvingar dem att köra med "Så slipper du glasögon och linser", eller "De 48 bästa gratisprogrammen till din dator" som dagens scoop för hundraelfte gången.

Den roligaste nyheten på sistone är att jag fick sms från tjejen som skickade mig ett brev tidigare. Om jag glömt berätta för någon så handlade det brevet om att hennes syster skulle fylla 25 i slutet av februari och skulle få nåt slags kollage med vänliga ord från hennes vänner och släkt. Till det skulle jag bidra men lite superlativ. En fin gåva från en syster. Det fanns bara ett problem: Jag hade, och har fortfarande, ingen aning om vem människan är. Hon måste ha förväxlat mig med någon med samma eller liknande namn i samma eller liknande stad.

Sms:et, som jag fick förra veckan, innehöll en upprepad förklaring till situationen, och en undran om jag överhuvudtaget fått det första brevet eftersom jag inte svarat. De andra Umeåborna som fått likadana brev hade inte heller svarat och sms:et innehöll således lite klagomål på Umeåposten. Lustigt, för där jobbar ju jag. Jag svarade och skrev som det var, att hon hade förväxlat mig med någon annan.

Hon svarade och beklagade sig, och använde bland annat det bortglömda uttrycket "ack o ve". Mycket charmigt. Tydligen finns bara en Henrik Sjöstedt i Umeå om man söker på hitta.se. Och till sist tackade hon för att jag hörde av mig.

Det kändes som upptakten till en film i stil med You've got mail. Om man har dålig fantasi skulle den kunna heta You've got sms. Ett annat alternativ skulle kunna vara 1 nytt meddelande mottaget, vill du låsa upp knapplås?

Men jag lever numera i verkligheten. Det är därför jag inte har svarat. Men tills jag raderar sms-minnet kommer jag att kunna leva på minnet av det mystiska numret bland alla sms från lillebror och påminnelsen från Telia om att samtalspotten snart är slut. Och kanske ännu lite längre än så, om det skulle visa sig att inte alla minnen är digitala.