En uppsättning flyktiga rävar

På jobbet igår övergav jag den låtlista som tonsatt det sugande oljudet från maskinerna som tonsatt den låtlista som tonsatt det sugande oljudet från...

Jag skapade mig en låtlista av absoluta personliga favoriter för att sparka igång mig själv när arbetet gick tungt. Teenage Fanclub. Stina Nordenstam. Elliott Smith. Och Ministry! När arbetskamraterna öppnade munnen för att säga något filtrerades det alltid genom Al Jurgensens "Connect the goddamn dots!", och jag fick utifrån kroppspråk och läpprörelser själv dra strecken mellan prickarna för att forma bokstäverna som blev orden som blev instruktioner. Föga förstod jag att det så småningom blev en del av problemet. Visdomsord blir till slitna klyschor när de upprepas i oändlighet. Landskapen som formas av ackompanjemanget blir ovårdade hemvistelser man vill komma bort från. Gammal dragningskraft kan lätt avmagnetiseras när man vistas där alltför länge och drar dit hela sin vardag.

Det jag vill komma till är att så fort jag började slumpa hejvilt bland MP3-spelarens hela låtkatalog så dröjde det inte länge förrän denna låt uppenbarade sig:



Var Fleet Foxes kom ifrån har jag ingen aning, men de har funnits där hela tiden och jag har inte brytt mig. Först trodde jag det var en av lillebrors upptäckter, för det låter som nåt som han brukar upptäcka för egen och andras vinning. Men det var faktiskt inte han heller, och så vitt jag minns har han aldrig nämnt Fleet Foxes - ännu. Men snart så...

Nästan som i trance lyssnade jag in mig via youtube, sedan helt och hållet i trance gjorde jag mitt livs första beställning via cdon on demand, laglig nedladdningsbar musik. För begäret blev omedelbart och övermäktigt. Och tanken slog mig: är det inte så här illegal och legal nedladdning ska samverka. Köpte även Bert Janschs remastrade LA Turnaround.

Låt inga spellistor styra era liv. Shuffle & repeat, och innan ni vet ordet av är ni avantgardister själva och ni mår bra och inspirerar till stordåd.