Saker i det nya året

Nu är julepausen över, dags att börja skriva igen. Jag vet inte vad, känner mig ringrostig och helt tom på, eh, ord.

I år kommer två nya album med Morrissey. "Jag omfamnar hela Paris, för bara sten och stål accepterar min kärlek." Hans en gång så poetiska lyrik har ersatts med allt rakare rör. Han behandlar fortfarande samma ämnen, men nu med en rakare och helt otvetydig jargong, som vilken nischad artist som helst hade kunnat åstadkomma åt hela världen att förstå. Jag både gillar det och ogillar det. Morrissey är större än någonsin och för det är jag glad, men förut kunde man hitta omedelbara själsfränder i människor som hade lyssnat och tagit till sig. När nu alla kan lyssna utan att behöva ta till sig och inse saker och ting, så fungerar den metoden inte riktigt längre.

Men den här melodin från den kommande skivan är väl fin i alla fall, trevlig att lyssna på medan man omfamnar Umeå:



Ja, jag ska köpa nya skivan. Years of Refusal heter den. Februari kommer den. Dessförinnan kommer en nyutgåva av den underskattade Southpaw grammar, en av hans bästa skivor om ni frågar mig. Men det ironiska är att Morrissey 1987 skrev en satirisk text om den cyniska skivbranschen där han fördömde just nyutgåvor. Han har med andra ord sålt sin själ till satan:



I övrigt hoppas jag att det nya året behandlar er väl, och så även mig. Det ska bli det bästa någonsin. Jag skulle vilja genomföra en del förändringar i mitt liv och det skulle väl vara gud förbannat om jag avslöjade något här och nu som jag sedermera misslyckades med. Inget drastiskt, bara något att sträva efter.

En sak kan jag avslöja; jag har rökt min sista cigarett. Det skedde på nyårs. Mina vänner filmade det historiska ögonblicket: