lördag, juli 26, 2008

Sommarens största kvartersrackare

I fredags såg jag sommarens största blockbuster, senaste Batman-historien The Dark Knight på Filmstaden i Umeå.



Maffian i Gotham city blir desperata när stadens allmänna åklagare Harvey Dent, med hjälp av polischef James Gordon och Batman, börjar strypa deras tillgångar. I desperation tar de till ässet i rockärmen, Jokern (ha!), som erbjuder dem sina skrupelfria tjänster. För sent inser de att de givit kaoset fria tyglar att rasera Gotham city enligt konstens alla regler.

Snaran dras åt kring Harvey Dents hals när hans allierade börjar avrättas. Påhejad av polischef Gordon och Batman släpper han dock aldrig taget om sina ideal. Han riskerar allt för att få Gotham City på fötter igen. Han är en fantastisk rollfigur, och spelas bra av Aaron Eckhart. Den som kan sitt Gotham City vet redan på förhand vilket öde som väntar Harvey Dent, men inte på vilket lysande sätt det är omskrivet för att passa den här historien, istället för att skapa historien efter figuren. Det går att göra så, och det går att göra bra. Jag får gåshud när jag tänker på det här och nu.

Och ja, även The Joker gav mig rysningar. Inledningsvis blir han presenterad som den filmpsykopat han är och vi förväntar oss att han ska vara. Hans ärrade och ständigt sminkade nuna garanterar och påskyndar den processen. Han får sitt uppdrag, och presenterar det på ett oerhört obehagligt sätt för allmänheten genom en handhållen kamera, och sedan försvinner han, och under resten av första halvan av filmen är det hans ande som gäckar staden. Jakten på honom under tidspress under den första halvan av filmen har en karaktär av deckarthriller och är otroligt spännande.

Det känns oerhört förlösande när han tar del av den direkta handlingen igen under resten av filmen. Det finns några scener där Heath Ledgers fina prestation ackompanjeras av en ambiens som gör händelseförloppet väldigt oförutsägbart, och samtidigt gör mig väldigt nervös. The Joker är bästa ingrediensen i den här filmen, en rollfigur som vi lär känna väldigt väl vare sig vi vill eller inte, men som fortfarande är skyldig oss en hel del förklaringar när filmen är slut. Jag hoppas de kommer i någon kommande film, och jag hoppas för guds skull att de är bra.



Resten av skådespelarensemblen ges inget utrymme att glänsa, knappt ens Christian Bale som Batman, men ändå har filmen lockat några av Hollywoods största filmstjärnor att bidra med sin del av kakan. Alla ville ha The Dark Knight i sin CV, och jag förstår dem.

Jag har några små klagomål, för här finns trots allt några logiska snedkliv. Jokerns plan för att fördärva Gotham City är, när man tänker efter, alldeles för komplex. Han har gått händelsekedjan i förväg på ett sätt som helt enkelt borde vara omöjligt. Tänker man efter börjar de likna de mer sammanfattat komplexa dödsfällorna som Läderlappen hamnade i under slutet av vartannat avsnitt av 60-talsserien med Adam West. Men samtidigt görs det tidigt klart för oss att Jokern är kaos personifierat, vilket skulle kunna förklara hans benägenhet att förstå det hela. Eller också improviserar han längs efter vägen, men det betvivlar jag - den förödelse han orsakar hade krävt åratal av förberedelser.

Actionscenerna är, precis som i föregångaren Batman Begins, otydliga, skakiga och inte särskilt spännande. Jag menar, hur många gånger dör hjälten i en actionfilm plötsligt utan förvarning mitt under en brinnande actionscen? De fåtal gånger det händer brukar vi bli väl förberedda av regissören för att få reagera precis som vi vill. Dessbättre är actionscenerna i The dark knight få och relativt korta. I Gotham City är inte slagsmål det viktiga, det poängteras gång på gång av Harvey Dent och till och med Batman själv. Det tas bara till som nödlösning. Det är i andra slags konfrontationer som filmen glänser:



Det finns säkert flera frågetecken, men The dark knight drar in dig i handlingen, om du så vill, på ett sätt som gör att du saknar perspektiv att kunna överblicka dem. De kan möjligen dyka upp i efterhand, men efter är ofta för sent för att gnällspikar ska känna sig nöjda. Tyvärr skedde den stora slutkonfrontationen mot bakgrund av det enda tillfälle som riktigt bekymrade mig i biosalongen. Utan att avslöja något så skedde saker som borde vara omöjligt inom de tidsramar som de inblandade hade att röra sig i. Jag känner mig petig, men det var så uppenbart att det hände för att ge Batman en tidsfrist som de inblandade inte visste om att de gav.

Men nu har jag tvångsgnällt färdigt, och hoppas att jag inte avskräckt er från att se ett av årets självklara val på bio. Med The Dark Knight befäster Batman sin position som personlig favorit bland superhjältarna. Men precis som vanligt när han är bäst har han hjälp av de udda figurerna i sin omgivning, och framförallt de upphovsmän som såg potentialen i dem och gjorde något eget av dem.

Betyg: 4 av 5

Inga kommentarer: