Nons

Igår var jag på skivbolaget Nons 15-årsjubileum. Eller jag tror det var 15-årsjubileum. Och jag tror de heter Nons. Det jag vet är att datumet var 27 april och att de som spelade var Isolation Years, Carpet people, The Perishers och Doktor Kosmos.

Isolation Years och Doktor Kosmos var bra. Det var så klart mest drag på Doktor Kosmos, och de var bäst. Mycket bra, till och med. Men när de skulle spela På låtsas och på riktigt tappade sångaren Uje bort sig i texten på andra versen. Det är inte så konstigt, eftersom den låten har ett ordflöde i Papa Dee-klass. Jag har faktiskt aldrig hört Uje klara den texten live. Den är svår, så svår.

Innan vi gick på skivbolagsfesten gick jag och kamrat Oskar på bibblan för jag skulle lämna igen en film jag lånat där. Då kom David Sandström fram och började snacka med min vän, eftersom de har råkats i tidigare sammanhang. Han skulle också på Nons-festen, och mycket riktigt var han där också. Vi var mitt i Umeås kändissmet, och det var rätt kul faktiskt.

Men man blir alltid less när det är en så lång kväll. I alla fall när banden spelar musik i ett så lunkigt tempo som The Perishers gjorde stundtals och Carpet people gjorde hela tiden. Om stämningen var magnetisk då så hade jag samma laddning som de på scenen och repellerades därifrån. Till baren.

När kvällen var över började jag gå hem, men det tog så lång tid att jag sprang istället. Det var rätt skönt och gick fortare.

Väl hemma tänkte jag att nu har jag i alla fall gjort något speciellt av den här helgen, men ganska snart kändes även det speciella som om det gått på trygg rutin. Bara ett kallt konstaterande. Särskilt mycket mer hann jag inte tänka innan jag somnade, och som vanligt sov jag inte särskilt bra efter att ha druckit alkohol. Jag tror det beror på att kroppen arbetar så febrilt för att förbränna det.