Radiorapporter om brittiskt väder

Min radio skvallrar om regn längs norra norrlandskusten.
Ett tätt regn som skymmer sikten över viken
och översvämmar mina rostigaste diken.
Min radio ljuger aldrig, gör mig aldrig besviken.

Hon och jag fann samma frekvens på ett helt annat band än resten av mänskligheten.

När jag skulle tala med andra tvingades jag kalibrera,
misslyckades och tvingades retirera.

Och när jag lyckades hörde jag hur sången de sjöng ändå blev till brus i mina öron.

Min radio avslöjade en dimma över det öppna havet,
som nu rullar in över min gulnande trädgård,
fuktar skjortan och stripar mitt tunna hår.
Min radio missar aldrig att förmedla hur jag mår.

När sirenerna från öppna havet ljöd, lämnade hon hamnen och följde efter.

Och när jag bommade igen deras sjöbod,
det var faktiskt inte förrän då jag förstod…

…att kvar på bryggan blev en ensam stenstod.

Hon och jag kommunicerar ännu på distans, en sträcka lika lång som kusten.

Saker har börjat gå snett oss emellan,
men jag är van - det händer mig inte sällan.

Dessutom har jag pejlat nya signaler i dess ställe, medan hennes tonar ut.

Min radio avstår aldrig från att vara progressiv.

---