Lite reklam för Play

Nu ska jag inte elaborera till döds utan bara uppmana er att se den nya svenska filmen Play (av Ruben Östlund), som är baserad på verkliga händelser. Passa på medan tillfälle ges. Säkert kommer den att leva en undanskymd tillvaro i SF:s djupaste, kvavaste biogrottor, innan den slängs ut ur tablån för gott innan fler vågat leta sig in.

På föreställningen var vi sju, om jag inte minns fel. Tag med nån att dela den här obekväma upplevelsen med. Köp bara godsaker som inte väsnas. Tugga med munnen stängd. Svälj diskret. Filmen orsakar inte något direkt sensoriskt obehag, utan du kommer krystat nog att reagera på din egen reaktion.

Ju fler ni är desto bättre eftersom jag föreställer mig att obehaget blir större när det delas med många i dödstystnad. Filmen är som elefanten i rummet. Gud förbjude att du reagerar på det du ser, för då bekräftar du dess existens. Skratta och du begår en dödssynd.

Är du lagom förbryllad? Bra. Vill du veta mer? Det får du inte. Se "Play klipp 1" nedan för att få en försmak. Reagera hur du vill på det, det är ditt privilegium att göra så. Se sedan filmen på bio tillsammans med främlingar och se om du törs reagera alls.

---

Ännu ett inlägg på temat film. Jösses, vad jag är enkelspårig på webben. Min fysiska person är inte lika enahanda, jag lovar. Även om det blir mycket verklighetsflykt dessa tider, då allt jag gör privat i övrigt består av att invänta nya dagar som kommer med nya lägenhetserbjudanden. Jag ska flytta. Inom stadsgränsen vill säga. Då var det sagt. Nu skrev jag ska, inte vill, för att passera the point of no return. Dagarna kan inte komma och gå fort nog.