Kvinnan i sanden

Den här japanska pärlan från 1964 såg jag i söndags morse som genom ett töcken efter en dålig natts sömn, och sjönk in i dess hypnotiska mardröm omedelbart. En lärare av hankön anländer till en ospecificerad plats, där sanddynerna breder ut sig i all till synes oändlighet, för att leta efter sällsynta skalbaggar. Vad han hittar är både långt ifrån och obehagligt nära målet.

En grupp män lurar ned honom i en djup grop bland dynerna, där en kvinna bor i ett litet ruckel. Han ska få logi där, och spenderar natten där, men när han ska lämna stället morgonen därpå är repstegen borta. När han försöker klättra upp rasar sandväggarna ned över honom. Han försöker forma trappsteg i sanden, men de bär honom inte, och medan paniken rasar ned över honom vaknar kvinnan i huset till liv. Han har gått i hennes fälla, lika lurad som de insekter han själv fångar.



Motivet till hela incidenten är dunkelt, och får tolkas på valfritt sätt. Och om man har lust kan man tolka hela situationen - hela filmen - precis den skildras. Oavsett vad du väljer kommer du inte undan dess obehag. Kameran visar med jämna mellanrum extrema närbilder på insekter och paret där nere i gropen, som om den studerar dem genom ett förstoringsglas. Allt eftersom livet nere i gropen börjar likna ett normalt människoliv, börjar tillvaron även alltmer likna ett småkryps liv.

Huset hotas att rämna under sanden, den tränger in överallt, deras kläder fylls med sand, vattnet besudlas med sand, hela världen är sand. Allt de har att arbeta med är sand i ett meningslöst sisyfosarbete. Mitt i denna galenskap har de två val; att försöka fly från den, eller att gilla läget och finna något rent, någon mening i tillvaron.

De bästa filmerna går inte att återge i ord. Det är liksom det som rättfärdigar hela mediet. En bra film är mer än bara en berättelse, den är en upplevelse som kan vara ögonöppnande, inspirerande eller bara tråkig. Kvinnan i sanden innehåller hela härligheten, så mer ska jag inte försöka berätta. Jag vill bara ge en guide, eller rättare sagt introduktion, till hur man kan välja att uppleva den, för jag hoppas du också ser det här mästerverket en regnig dag. Kanske på ditt eget sätt? Sand kan symbolisera så mycket, beroende på hur nära du tittar.

5 av 5