13: Tvivel

Tillbaka från en mindre julledighet är det i mellandagarna högsäsong för den kulturellt bevandrade befolkningen att summera året med sina listor. Vad har jag egentligen tagit mig an här? Den här förbannade listan kommer att bli min skendöd - och när jag vaknar upp i graven har jag inga andra val än att klösa upplösningen i insidan av kistlocket med fingernaglarna.

Om de tidigare tolv filmerna varit uppvärmning med en egentligen helt godtycklig rangordning, så står de kvarvarande tretton i en klass för sig. Visst, se de tolv jag skrivit om redan, men dessförinnan ska ni ha sett de följande tretton.

Tvivel är en mystiskt litet drama som likt en deckare utmanar dig, eller ännu hellre uttryckt tvingar dig, att ta aktiv del i berättelsen och forma dina egna teorier, utmana dem allteftersom nya bevis presenteras, eller kanske vidhålla din syn på saken, smila förnöjt i din bergfasta tro på din slutledningsförmåga - och känna dig bortfintad av ett häpnadsväckande slut. Jag vet att jag blev blåst. "Hur kunde jag missa den pikanta detaljen? Det var ju det enda möjliga."

Det är höst och löven redan fallna - med miljön befriad från egna scenerier, så blir denna film skådespelarnas domäner. Året är 1964 och skådeplatsen en katolsk skola. Fasaden rött tegel precis som Bureås ståtliga kyrka, eller kanske är det en efterhandskonstruktion? Stämningen är så högkyrklig att jag undermedvetet kan ha adderat denna detalj till exteriören. En naturlig pjäs i denna miljö är rektorn, syster Aloysius Beauvier (Meryl Streep), en harpya som efterlever katolicismens strikta uppfostran, en auktoritet du gör bäst i att blidka och frukta. Försök inte få henne att skratta, för jag tror det är en omöjlighet.

Mot henne ställs de nya tiderna. En ny lärare anländer, fader Brendan Flynn (Philip Seymour Hoffman), som spenderar mycket tid med barnen, lär dem en basketspelares mjuka, följdsamma höftrörelser och låter naglarna växa långa. Så långa att de sticker i syster Beauviers ögon, må ni tro. Hans öppenhet skär sig mot mer än rektorns personlighet. Hans sätt att vara ifrågasätter hela hennes asketiska liv.

En tredje aktör, syster James (Amy Adams), upptäcker oegentligheter hos den nyanlände. Hon anser att han börjar komma en av skolpojkarna lite väl nära. Låt oss nöja oss med att påpeka att hennes misstankar även blir våra egna, och dessa bekänner hon för syster Beauvier, som naturligtvis inte är sen att hoppa på tåget. Utifrån dessa premisser rullar en omskakande historia om tvivel upp. Varför lämnade fader Flynn sin föregående tjänst? Varför är han så förtegen om detta?

Det är en involverande historia, mycket tack vare de flöden av undermeningar som åtföljer nästan varje replik, bildkomposition och gest. Missar man dessa går också mycket av filmens dynamik förlorad. Det är märkbart gripande att följa alla underströmmar. Skådespelarna har lekstuga här, med trovärdiga tolkningar av helt skilda personligheter och livsåskådningar som liksom är skapta att kollidera med varandra.

Om vi är övertygade om att vi är goda människokännare, att vi snabbt kan uppfatta en människas kvaliteter och brist på desamma, så skakar Tvivel om oss i våra grundvalar. Sanningen om personligheter är alltid betydligt mer komplicerad än vi tror.