Många århundraden i framtiden, när vi förpestat denna planet så till den grad att vi inte kan leva kvar, kommer vi att lyfta mot stjärnorna och lämna kvar den lilla städroboten Wall-E att helt ensam sona våra synder, komprimera dem till små kuber och stapla dem på varandra - så att de i sin tur sammantaget bildar större kuber. Ska vi kalla dem skyskrapor?
Den enda levande organism som återstår, framtidens obestridda härskare, är kackerlackan. De små gynnarna! Den dagen planetens landmassa sväljs av världshaven kommer de att surfa förnöjt på apokalypsens flodvåg, simma ryggsim på sina okrossbara skal och skåda lika längtansfullt mot stjärnorna som Wall-E gör.
Tills en av stjärnorna dimper ned. Wall-E får en dag - efter hur många år? - besök av en robot av modernare snitt. Med hjälp av en begränsad talsyntes presenterar den sig som Eva. Men det är inte av barmhärtighet som Eva har skickats till Wall-E. Den nyanlände har en dold agenda.
Och något mer av handlingen vore bara dumt att avslöja, ifall du av någon outgrundlig anledning missat denna pärla.
Utan att göra avkall på underhållningen lotsar de båda robotarna oss genom en modern fabel om människans långsiktiga dumhet som resulterat i denna katastrof. Att se första akten av Wall-E måste vara som att se film från biografens födelse, innan det föll sig naturligt att ett ljudspår skulle ackompanjera bilderna framför oss. Wall-E varken kan eller behöver samtala med någon. Men hans artificiella intelligens är utrustad med ett självlärande nätverk. Och, som filmens tagline basunerar ut, ska han lära sig att det han byggdes att åstadkomma är något annat än vad han var ämnad.
Resten av filmen blir en mer traditionell upplevelse (om film kan bli mer traditionell än när den är fri från dialog?) - utan att tappa i kvalitet. Oavsett vad alla andra säger. Ni kommer inte att missförstå någonting och ni kommer att skratta åt satiren.
Vill vi uppleva det bästa som underhållningsindustrin har att erbjuda, behöver vi uppenbarligen aldrig gå längre än Pixar. År efter år, och snart decennium efter decennium, går de från klarhet till klarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar