15: Frozen river

I Frozen river sympatiserar vi med en brottsling. Lagbrottet är inte någon ringa förseelse heller: människosmuggling. Vår antihjälte heter Ray Eddy (världens vanligaste kvinnonamn?), och inledningen måste övertyga oss om att vi själva skulle agera likadant som henne, om vi vore i hennes situation.

Jag blev övertygad. Att du också blir det är en förutsättning för att du ska ha något att hämta ur denna thriller. Filmen är så välkonstruerad att du kommer att ha svårt att värja dig. Hur länge du köper hennes agerande därefter spelar mindre roll.

Eddy lämnas av sin suput till pojkvän ensammen med två söner, blott två dagar innan julafton, medellös och strax därpå utan forskaffningsmedel dessutom, eftersom hennes bil stjäls på parkeringen utanför jobbet. Hon lyckas spåra upp biltjuven, konfronterar denne och det är via den vägen hon involveras i skumraskaffärer. Smugglingen för henne fram och åter mellan gränsen till Kanada på allt farligare vägar, bland annat på en toppfrusen flod där polisen inte bemödar sig att spana.

Spänningen finns där för er att uppleva, skickligt ihopvävd med jordnära vardagssituationer som påminner om hur mycket som står på spel för vår protagonist. Hon spelas av en osminkad Melissa Leo som bär sina sargade, väderbitna år synligt för oss att beklaga oss över.

Men eftersom filmen är en thriller vore det oklokt att avslöja för mycket av handlingen, så jag får väl predika lite istället.

I nöjesindustrin jämställs speltid med pengar - alltid en bristvara - och klichéer är oerhört värdefulla som tidsbesparande resurs. Rollfigurer sammanfattas i klichéer - till repliker och kroppsspråk såväl som utseende - för att spara tid. Så länge filmen representerar en fantasivärld kan dess hjältar och skurkar också avfärdas som fantasiskapelser. Stäng av hjärnan och ha så kul med dessa äventyr!

Men när skildringen närmar sig verkligheten hänger ofta klichéerna kvar - i till exempel politiska och biografiska historier. Detta är verkligen ingens avsikt, men ändå ett påtagligt problem i handskandet med roller med lite speltid. Verkligt folk förtjänar mer respekt än att deras mänskliga egenskaper sammanfattas i ett snabbt ögonkast. Det är bedrövligt få filmer som är tillräckligt nyanserade för att inte förminska någon inblandad. Stäng inte av hjärnan när ni ser sådana filmer!

(Hmm... Någonstans hade jag en poäng med allt detta...)

Slutscenen tycks uppmana till eftertanke, och om Frozen river är mer än en underhållningsfilm, så lär den oss en väldigt sällsynt läxa i tolerans. Brottslingar är också människor. Deras handlingar drivs av motiv, snarare än pur ondska. Du behöver inte gilla Ray Eddy, men det finns en anledning till att hon blänger så frostigt och opålitligt på sin omgivning. Hon är bara summan av alla dagar hon har upplevt.