23: Maria Larssons eviga ögonblick

Ryktet gör gällande att Sveriges mest folkskygga maestro Jan Troell tog avsked från filmbranschen i och med detta konstverk, baserat på en bok av Troells fru Agneta som handlar om en av hennes egna släktingar.

Det var tidigt i vintras jag såg den. De eviga ögonblick som titeln skvallrar om beskriver inte handlingen, utan de fotografier som tas med hjälp av kameran som filmens huvudroll Maria Larsson (gestaltad av Maria Heiskanen) vinner på ett lotteri. Hon har ett naturligt fotoöga och fångar mästerliga bilder trots obefintlig erfarenhet. Hur kan detta komma sig? Låt oss bara konstatera att hon har levt länge med en dominant, alkoholiserad, otrogen och stundtals våldsam make (Mikael Persbrandt). Från sitt förtryckta hörn av världen har hon inte haft mycket mer handlingsutrymme än att betrakta sin omgivning. Året är 1911 och världens kvinnor söker efter något sätt att frigöra sig. Här har vi ett.

Kanske är hennes eviga ögonblick också hennes förbannelse. Alla kvinnor som håller hårt i sina våldsamma män lever på minnet av den gränslösa lycka som deras lynniga karlar i sina bästa stunder faktiskt har förmågan att frambringa. För när ni ser filmen kanske ni ställer er frågande till varför hon inte dras till den snälle Sebastian (Jesper Christensen) som också är hennes mentor inom fotografikonsten? Jag vet att jag gjorde det. Ställde mig frågande, alltså...

Filmens styrka är också att hennes make inte reduceras till en filmskurkaktig kliché. Det skulle vara under Troells värdighet att filma en sådan historia.

Jag blev inte förvånad när jag upptäckte att filmens finstämda originalmusik är skriven av Matti Bye. Han gjorde dessförinnan underverk med nyskrivna kompositioner till sex stycken gamla svenska stumfilmsklassiker, och skänkte dem därmed nytt liv, med det suggestiva soundtracket till "Häxan" som absolut trumfkort.

Trots att mindre än ett år har gått längtar jag efter att se Maria Larssons eviga ögonblick igen. Mina minnen av den har redan bleknat, och kvar finns bara en vag och lite vemodig känsla som sammanfattas bäst av denna trailer: