The Visitor handlar om en collegeprofessor (Richard Jenkins) från Connecticut, vars liv är i pausläge sedan han blev änkling för fem år sedan. När han vaknar på morgonen vet han exakt hur dagen kommer att arta sig. Han kommer att försöka spela på fruns piano, och generera samma gamla toner utan tillstymmelse till framsteg. Utan att det direkt uttrycks kommer han att ana att hans butterhet omtalas bland hans studenter. Och han kommer inte göra någonting för att förändra den bilden. Här gives inga respiter - hans liv följer regelboken, utan några extravaganser.
Ända tills något arbetsärende för honom till New York, där han ertappar ett par inkräktare i sin fina, dessförinnan tomt ekande övernattningslägenhet. Det visar sig vara ett par illegala invandrare som lurats dit av en korrupt lägenhetsmånglare. Överraskande nog så erbjuder han dem att stanna tills de hittar en ny bostad.
Beslutet utvecklas till en omstart för honom. En av hans nyfunna vänner spelar för ett jazzband på sina stämda, afrikanska pukor, och när han lyssnar på dem en kväll hittar han en ny rytm.
Filmens handling går helt hand i hand med dess symboliska plan på ett osedvanligt snyggt sätt. Har du kört fast? Men så byt instrument då!
Men anledningen till att jag gillade The Visitor så mycket gissar jag beror på dess simplicitet. Det är en avskalad berättelse - minimalistiskt skildrad dessutom - som förtjänar bättre än att jag ska sitta här och ordbajsa sönder dess mening mer än jag redan gjort. Du har nämligen återigen möjlighet att göra lite vad du vill av upplevelsen. Kommenterar filmen det världspolitiska läget? Själv tycker jag att berättelsen gör sig bäst på ett interpersonellt plan. (Men de flesta av er är inte intresserade av att grubbla kring sånt, somliga blir till och med förbannade om man försöker har jag fått klart för mig. Dessutom kan jag spara tid till att göra nåt annat)
Den förtjänar också en bättre trailer än den officiella, som i stort sett visar hela filmens handling och tillhandahåller tillrättalagda känsloyttringar som själva filmen inte behöver. Berättelsen i sig själv hanterar sina stämningar utmärkt - det är ett fantastiskt manus - och står liksom över de sentimentaliteter som trailern lockar sin publik med.
Se den här på egen risk:
2 kommentarer:
Det här verkar vara en mammafilm tror jag, var hittar du alla dom här tankeväckande och intressanta filmerna undrar mamma?
Jag hittar dem lite överallt, men fan tro't om majoriteten ändå inte lånas på stadsbibblan, faktiskt. Underbara stadsbibblan...
Skicka en kommentar