Förhoppningen innan var att vi skulle få ta del av ytterligare ett kapitel i en lång saga, ett kapitel som är matinékänslan, dialogen, konflikterna och lekfullheten från föregångarna trogen, även om regissör såväl som manusförfattare är utbytt. Rachel Weisz, en av föregångarnas viktigaste skådespelare är också borta, men hennes roll, Evelyn O'Connell, består. Hennes docksöta charm ska axlas av Maria Bello och låt mig få påpeka direkt att rollbesättaren har gjort ett pissdåligt jobb.
Inledningsvis får vi, precis som vanligt, följa hur filmens mumie blir mumifierad, och i detta fall är det Kinas kejsare (Jet Li) som blir lurad av en trollkvinna (Michelle Yeoh) till förbannelse i en evigt förstelnad, dramatisk pose. Tvåtusen år senare blir han upptäckt av utgrävare. Detta utnyttjas av onda kinesiska militärer som ser möjligheten att använda en återupplivad mumie i deras tjänst och bli oövervinnerliga. Gosse, gissa om de har fel...
Rick O'Connell (Brendan Fraser) lyckas givetvis hamna i den här soppan, och med sig har han fru, barn (Luke Ford) och svåger (John Hannah), plus några små bifigurer (en yak till exempel) som bidrar med sin del av kakan.
Så Rachel Weisz valde att inte vara del av den här produktionen. Och vem kan klandra henne för detta? Hon har sedan Mumien - återkomsten vunnit en Oscar och kan konkurrera om de riktigt bra rollerna, och Evelyn O'Connell är inte längre en av dem. Det lilla man minns av den i denna film är några ömma modersblickar och kommentarer så torra att de liksom blandas med ökensanden, blåser bort och förträngs direkt. (Sedan blåser en uttorkad buske förbi. Betydligt mer intressant.) Vad är det som har hänt egentligen? Hon brukade vara kul, så tuff, klumpig ibland och så barnsligt stolt när hon lyckades lösa en svår gåta att man bara ville nypa henne i kinden och säga "Awww!". Hon kändes äkta, men har blivit reducerad till en kliché. Skulden till detta bärs av manusförfattarna, men får personifieras av den tråkiga stackars Maria Bello.
Men det är kul att återse Brendan Fraser som Rick O'Connell, lika trygg i sig själv som vanligt, men även han påtagligt tråkigare. Parets son har vuxit upp, och utan föräldrarnas vetskap har han börjat gå i deras mumiejagande fotspår. Vilket givetvis innebär att han också är tråkig, och dryg på köpet - han bråkar med nära nog allt och alla. I första Mumien-filmen var detta käbbel en viktig del av dess kvalitet. Filmens roligaste ögonblick bestod ofta av sådana gräl, men här är det sämre genomfört. Men det är bra att de har försökt. Jag hade gärna sett mer av den varan, för figurerna och deras utveckling är fortfarande Mumiens starkaste kort. Vi får i alla fall en bristande fader-son-relation som kanske, kanske inte, ska lappas ihop.
Istället har handlingen fått ta för stor del i filmens framåtskridande. Min lillebror sa att hela filmen gick som på räls, vilket i vanliga fall är uttryck för att någonting går bra. Men det menade han inte i detta fall. Handlingen har inte varit minnesvärd i någon del av Mumien. Den har bara fått försätta våra hjältar i roliga och utmanande situationer som vi förnöjt fått se dem reda ut med hjälp av ett impulsivt, utvecklande och inte helt friktionsfritt samarbete.
Denna gång kretsar för mycket dialog kring vad som händer och vad som bör göras för att vinna. Handlingen ska vidare till nästa anhalt till varje pris. Men den här typen av film är alltid så förutsägbar i handlingen. Låt figurerna utvecklas istället, låt dem prata om något annat än sitt uppdrag emellanåt. Låt oss skratta med dem, eller skratta åt dem, publiken bryr sig inte, ser man på en Mumien-film vill man ha roligt. Men nu blir det för välplanerat, storslaget, förutsägbart, krystat, you name it...
Mumien: Drakkejsarens grav är ändå godkänd. Jag skrattade ibland, och hade aldrig direkt tråkigt. Men känslan är ändå lite bitterhet, för i efterhand inser jag att det var ett kvalitetsmässigt dödfött projekt som hastades fram när något filmbolag såg att det faktiskt går att tjäna pengar på att återuppliva gamla serier. Alternativet hade varit att någon av de ursprungliga upphovsmännen nostalgiskt tänkt tillbaka på de gamla filmerna, fantiserat ihop en ny intrig och blivit så nöjd att han skrivit ihop en historia.
Som det blev nu kan man nästan läsa ordet "Beställningsjobb" i pannan på den där gapande mumien på postern.
BETYG: 2 av 5
Och här är trailern:
4 kommentarer:
Istället för att kommentera en film jag aldrig har sett (faktiskt ingen i hela serien), så kommenterar jag en nyhet som jag just råkade se på Aftonbladets sida. Vårt gemensamma hatband Velvet Revolver ska få en ny sångare, och dom slår undan benen för allt motstånd i och med att Lenny Kravitz ska bli deras nya sångare. Vad vi har här är alltså ett inverterat all-star-band. I och för sig så var det ju den förra sångaren som var det stora felet med gruppen, så allt för mycket skam ska inte hamna på Slash och Duff som jag respekterar för den eminenta musik dom spelade i Guns N Roses när det begav sig. Men Lenny Kravitz i Velvet Revolver....det är som dom säger, verkligheten överträffar sagan. Inte ens du och jag i högform skulle komma på den kombinationen. Livet är fantastiskt.
Lustigt att du nämner det, för jag var faktiskt väldigt frestad att skriva ett nytt inlägg om det där när jag såg din kommentar. Egentligen har jag inte så mycket att säga, mer än att de kunde verkligen inte ha valt en sämre sångare.
De enda artister som kan konkurrera med hans uselhet brukar alltid kunna skylla på att de inte gör seriös musik. Det är på den nivån jag placerar hans talang.
Och jag menar, hur länge tror de att bandformationen kommer kunna hållas intakt?
När Lenny känner att "Wow, min status är på väg uppåt igen, nu kan jag köra solo igen!" - ja, då lämnar han bandet.
Alternativet är att han tänker att "Wow, det här bandet höjde inte min status såsom jag trodde innan, lika bra att köra solo igen!" - ja, då lämnar han bandet.
Och nu såg jag att det inte ens var sant till att börja med...
Ska vi gissa vem sångaren blir istället då?
Brett Anderson? Damon Albarn?
Hmm, tåls att tänka på, svårt att toppa Lenny Kravitz helt klart. Man får väl ändå kanske säga att det sämsta valet dom skulle kunna göra är att ta tillbaka sin gamla sångare.
Goo goo dolls sångare skulle annars kunna vara ytterligare ett steg nedåt om så är möjligt över huvudtaget.
Skicka en kommentar