Perfekt samförstånd

Några snorungar slet sönder min utomhustermometer redan första sommaren jag bodde i min nuvarande lägenhet. (Gud, hur länge sedan var det nu?) Men jag ser att grannen ligger i en solstol på vår gemensamma lilla gräsplätt. Och jag gillar inte att objektifiera människor, men han får vara min termometer. Utifrån sättet som hans underarmar helt avslappnat vilar över kaggen beräknar jag att det är omkring 15 plus i skuggan.

Han har legat där varje solig dag i veckan, i skuggan av en tall och ett parasoll han monterat på plats. Precis som jag, är han väldigt ljus, och skyddar sig väl. En tålmodig form av solning som är en bortglömd konstform. När jag kommit hem från jobbet har det där mästerverket legat där. På kaggen balanserar ibland en bärbar dator, och jag vet inte vad han gör, men jag hoppas han använder sin trådlösa uppkoppling för att söka jobb.

Själv har jag jobb, än så länge, så jag har ingen anledning att gå utanför dörren på min lediga dag. Jag bara väntar till vecka 24, eller rättare sagt helgen vecka 23, då jag ska till Stockholm och vidare till Finland. Ska man gå utanför dörren, ska man göra det ordentligt.

Jag ska se på fotboll! Kamrat Oskar bjuder mig på Finlands VM-kvalmatch mot Ryssland. Känns det inte lite upproriskt att lämna Sverige för grannlandet på nationaldagen, då Sverige möter Danmark i den viktigaste matchen på länge, för att så småningom bevittna hockeyklassikern Finland-Ryssland, fast på Helsingfors fotbollsstadion? Och det i mitt livs första landskamp.

Vad som mer händer i Stockholm och Finland vet jag inte, och jag bryr mig inte heller. Bara att träffa brorsan och min gamla kamrat och deras fina familjer räcker gott och väl. I början av maj satt jag och kamrat Oskar i slänten ovanför "Svängen". Botniabanans ofullbordande hade lämnat området i ett rätt sorgligt skick. Halvfärdiga och halvrivna ruckel påminner om nåt slags ground zero. Oskar poängterade hur onaturligt snabbt björkarna till höger hade växt. De är planterade i en konstellation som för tankarna till en perfekt militärkolonn, men ter sig rätt tama med den vildvuxna tallskogen i bakgrunden. Men där satt vi och drack öl, och allt var precis som det alltid har varit. Våra fundament - våra ideologier och vårt synsätt på världen, som vi i mångt och mycket hjälpt varandra att bygga upp, förändras inte av omvärldens framfart.

Våra hjärnor fortsätter att sporra varandra till nya mästerverk, och om du inte gillar skämten vi hittar på, om du rent av tar anstöt av dem (det har hänt, lita på det), så beklagar jag och försäkrar om att det inte var något illa menat. Du var bara inte där när de grundlades i perfekt samförstånd.

Nu har grannen gått in. Nu kan jag gå ut. Perfekt samförstånd. Måste handla.