Ambulans

Kortfilm nummer två, som just nu befinner sig i en latent insamlingsfas i min skalle, heter Ambulans. Där har den legat i flera år nu. Bear Quartets låt Ambulance är den huvudsakliga inspirationskällan, framförallt den märkliga ambivalens som genomsyrar hela melodin och framförallt texten (skriven av geniet Peter Nuottaniemi). En ambulans är på väg, med sirenerna på, mot någon hemsk olycka i kvarteret, vilket ömsint bevittnas av någon person som uppenbarligen mår väldigt gott.

Den här låten lämnar mig aldrig ifred. Nu ska jag behandla den på nåt sätt.

Ambulance, rotate your lights
all over my block tonight
you are the first vehicle
driving through this layer of snow

Like it's too good to be true
how often does it happen to you?

Hope it's nothing too serious
that there is so much chance
they have time to feel and talk
and joke in that ambulance

Like it's too good to be true
how often does it happen to you?



Min historia skulle kretsa kring FLORISTEN, en invandrare som äger en blomsterhandel i ett litet samhälle någonstans i landet. Var som helst dit den centraliserade polisens vakande öga inte blänger så noga, och dit ambulansen inte når inom rimliga tidsgränser när den behövs som bäst. (Vännäs? Det var du som sa det.) Denne florist mordhotas av andra individer på orten som föredrar att vara anonyma och osynliga i den här filmen. Detta sker genom alla konstens regler - telefon, brevinkast, fönster - så till den grad att han inte ser någon annan utväg än att skaffa en automatpistol till försvar. Polisen står ju handfallen. De är ju så underbemannade.

På blomsteraffären jobbar också herr floristens DOTTER, en flicka på god väg att bli kvinna, och stora planer för framtiden. Hon är på väg från orten och fadern kan bara ivrigt heja på detta sunda beslut. Hade han haft ett val skulle han följa efter. Förresten, jag kom just på nåt - floristen ska ha en burfågel i sin lägenhet. Viktigt! Mer avslöjar jag inte.

En LEVNADSGLAD UNG MAN får syn på denna blomstrande kvinna i butiken och faller pladask. Med de bästa av intentioner börjar han hänga farligt nära familjen, deras butik och lägenheter. Men han är ung och osäker, kommer aldrig riktigt till skott. Köper någon blombukett för mycket. Och så småningom blir han en del av hotbilden när floristens fruktan för familjens liv alltmer tilltar. Det blir floristen och dennes familj mot resten av samhället - ett samhälle som den unga mannen är en del av.

En sammandrabbning är att vänta mellan två personer, på grund av krafter - en destruktiv och en konstruktiv - som de inte har en chans att påverka. Det är en uråldrig konflikt mellan gamla värderingar och rädsla för intrång av nya. Människor är sannerligen inte välvilligt inställda till nyheter. Det är viktigt att ingen av rollerna i filmen framställs som depraverad och ondskefull. Vi måste gilla dem alla. Den levandsglade unga mannen ska vara humoristisk. Och alla är de hjälplösa pjäser i ett spel där man bara kan hoppas på att de osynliga aktörerna tröttnar innan det är för sent.

Hela filmens symbolspråk ska präglas av RÖTT. Det är floristens rödsprängda och trötta ögon, röda tapeter, floristens röda neonskylt, röda rosor, en förbannad naivitet, rodnande kinder, rött läppstift, röda varningssignaler överallt, men det är ingen som anar någonting, kärleken är förblindande - tills...