Om du, när eftertexterna rullar, sitter aningen perplex rörande handlingen, budskapet eller rent av det tematiska innehållet i den film som du nyss såg, kan du nästan alltid hitta en avgörande ledtråd i filmtiteln. En liten film om kärlek öppnar dörren till ett rum fullt av alla de förväntningar man kan ha kring en film med just en sådan titel - lystna blickar, uppskruvade förhoppningar, gränslös lycka, svartsjuka, missförstånd, kris, upprättelse eller ingen upprättelse och så vidare.
Ska vi kalla det romantik?
Våra förväntningar kommer på skam denna gång. Enligt Krzysztof Kieslowski är rummet inget annat än ett luftslott. Hans film åstadkommer något närmast tabubelagt, något som jag inte ens trodde var möjligt - den avromantiserar kärleken. Den gör det genom att skildra ett omöjligt motsatsförhållande.
Nittonårige Tomek, ensam som synden, befinner sig på ena sidan innergården, där han bor med sin mor i en av många identiska lägenheter. Han är en nittionårig postiljon (vad annars?), som spenderar sin fritid fjättrad vid kikaren som han har riggat upp i sitt rum, spionerandes på grannkvinnan mitt emot. Ni kommer att avsky honom för detta, men han råkar faktiskt vara förälskad i henne, på precis samma rena eller smutsiga sätt som du själv var i den åldern.
Hon, vars namn är Magda, är en mogen kvinna någonstans mellan 30 och 40, och för en promiskuös tillvaro i lägenheten mitt emot. En gång närde hon kanske samma romantiska förhoppningar som Tomek, men någonstans har hon tappat alla sådana perspektiv. Kärlek verkar dessa dagar - på sin höjd - enbart handla om vad andra känner för henne.
Det är ett hopplöst företag, men det som dessvärre sker är att Tomek en dag tar modet till sig att göra ett närmande - på sitt eget, klumpiga, tafatta, invecklat oerfarna vis, varpå han så klart lär sig en dyrköpt läxa. Denna typ av sammandrabbning är ojuste. Segraren är på förhand given. Problemet är bara att dess utövare på förhand inte kan ana vad som är på väg att inträffa.
Sedan är det för sent.
En liten film om kärlek är alltså - åtminstone till viss del - en film om olycklig kärlek. När man väl har passerat det inledande obehaget blir situationen så kusligt välbekant.
Det här är alltså ett perfekt utförande.
Filmen målar upp ett olustigt scenario - kärlek som ett defensivt spel, så fjärmat från de spelregler som vi trodde det bestod av, ett spel där utövarna är så rädda för att såras att liv paradoxalt nog står på spel i slutändan.
Även om förloraren repar mod så kvarstår frågan: ur vilket perspektiv kommer han eller hon att betrakta sina kommande romantiska eskapader? Kan "segraren" dra någon lärdom av situationen? Finns det ens någon segrare överhuvudtaget?
Filmen är en förlängd version av Dekalogen VI - Du skall icke bedriva hor, som är en av delarna i Kieslowskis tio filmer långa svit rörande Guds tio bud. Ett nog så anspråksfullt åtagande, men utförandet är allt annat än pretentiöst. Det är bara ännu en enkel historia, så avskalad från excesser som den bör vara när upphovsmannen har något väldigt viktigt att förmedla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar