söndag, september 27, 2009

Pitfall, min tretusende



Tretusen betygsatta filmer på filmtipset i och med gårdagskvällen och efterföljande natt. Den tretusende blev Pitfall, med regi av Hiroshi Teshigahara och manus av Kôbô Abe. Jag valde den för att de två andra filmerna de gjorde tillsammans, Kvinnan i sanden och En annans ansikte, båda är femstjärniga, fulländade gåtor som ifrågasätter våra identiteter och liv i den moderna tillvaron. På ett fullt begripligt sätt dessutom.

Men Pitfall var ett par klasser sämre. Det var deras första försök tillsammans - regissören, manusförfattaren och kompositören - och de prövade väl mest sina vingar. Det är en deckarhistoria som utspelas kring en spökstad där arbetare utan rättigheter utnyttjas mot varandra av en oidentifierbar överhet. I filmen representeras den av en mördare klädd i vitt. Han har ihjäl en anonym gruvarbetare, som av en händelse ser ut exakt som den fackliga ordföranden vid en annan gruva, som börjar nära paranoida tankar, som leder till en konfrontation med ett konkurrerande fack... Och med så lite inblandning som möjligt lyckas överheten kuva de underordnade. De fixar det så bra själva.

Ingen dålig film. Den är rent av ganska bra. Den har ett tänkvärt tema, men är inte särskilt medryckande, inte såsom duons två efterföljande mästerverk. Den stora frågan kvarstår: vad tar jag med mig från Pitfall, som jag inte redan klurat ut själv?

Och nu har jag drabbats av 3000-filmerskrisen. Vart går jag härifrån?

Sent igår kväll gick jag i alla fall till Statoil Carlshem - jag skulle köpa kvällsfika och kakor till filmen, och skulle betala för kalaset. Kassören var den lilla killen som alltid ser så allvarlig, nästan skrämd, ut. Han frågade:

- Vill du ha en kasse?

Och jag svarade, så vänligt som möjligt:

- Nej, tack!

Men han stoppade ändå ner varorna i en kasse. När jag var hemma igen och packade upp så hittade jag, utöver allt jag betalat för, en stiftpenna av Postenmodell.

- JAG ÄR INTE FARLIG, vrålade jag in i kylskåpet. Jag accepterar inga mutor.

Sen stängde jag kylskåpsdörren och såg en liten besvikelse till film.

Inga kommentarer: